091114 - "Det kan göra ont att se dig"
Då och då kommer jag på mig själv med att underskatta kärlek.
Ibland nöjer man sig med att bara titta och drömma, och man kan leva en hel vecka på att "han såg på mig". När man fått den där känslan i magen från blicken som säger allt, "du är värd att dö för".
"Vi" är känslan att bara få finnas till utan några förhoppningar, utan tvång. Den sköna känslan som omringar oss när vi går på stan, hand i hand, bara för att få visa upp någon som ingen annan får, visa upp att vi har hittat rätt. Och jag är känner mig så förbannat stolt varje gång. Så stolt att ord känns överflödiga.
Jag är löjligt nöjd över att vi är närmare varandra än vad någon annan får. Att få vara så nära att det inte finns någon luft emellan oss. Andetagen i nacken och rysningar längs hela ryggraden gör det lätt att förstå att man trivs med livet ibland och att det faktiskt har sina goda stunder, studer som man vill uppleva igen, igen och igen.
Du är den jag älskar att somna bredvid, vakna intill och spendera mina dagar med. Den som får mitt hjärta att snurra i rätt riktning och att fortfarande vakna, nykär, med ett leende på läpparna. Omedvetet får du mig att fortsätta älska samma kropp, samma själ, samma person, dag ut & dag in.
Den ende som i mina ögon är, om ens möjligt, ännu vackrare när du sover. Som får mig att skratta av att bara finnas till. Du är den ende som får mig att räkna alla tankar av saknad när du inte är nära. Saknad som inte försvinner. Kort sagt, du är den jag älskar mer än allt.
Ibland nöjer man sig med att bara titta och drömma, och man kan leva en hel vecka på att "han såg på mig". När man fått den där känslan i magen från blicken som säger allt, "du är värd att dö för".
"Vi" är känslan att bara få finnas till utan några förhoppningar, utan tvång. Den sköna känslan som omringar oss när vi går på stan, hand i hand, bara för att få visa upp någon som ingen annan får, visa upp att vi har hittat rätt. Och jag är känner mig så förbannat stolt varje gång. Så stolt att ord känns överflödiga.
Jag är löjligt nöjd över att vi är närmare varandra än vad någon annan får. Att få vara så nära att det inte finns någon luft emellan oss. Andetagen i nacken och rysningar längs hela ryggraden gör det lätt att förstå att man trivs med livet ibland och att det faktiskt har sina goda stunder, studer som man vill uppleva igen, igen och igen.
Du är den jag älskar att somna bredvid, vakna intill och spendera mina dagar med. Den som får mitt hjärta att snurra i rätt riktning och att fortfarande vakna, nykär, med ett leende på läpparna. Omedvetet får du mig att fortsätta älska samma kropp, samma själ, samma person, dag ut & dag in.
Den ende som i mina ögon är, om ens möjligt, ännu vackrare när du sover. Som får mig att skratta av att bara finnas till. Du är den ende som får mig att räkna alla tankar av saknad när du inte är nära. Saknad som inte försvinner. Kort sagt, du är den jag älskar mer än allt.
"At this moment, there are 6,470,818,671 people in the world.
Six billion people in the world, six billion souls. And sometimes, all you need is one."
Kommentarer
Postat av: Gilma
Hej evelina, det var ett tag sen vi snackade, jag saknar dig...oh tyckte verkligen den här inlägget, du kan verkligen skriva känslor ...jag hoppas all lycka till dig och glöm inte bort mig =)
Trackback
