Fotograferat - "Gräddhyllan"
100114 - "Vi visste ingenting om verkligheten"
Jag ville vara nåt som känns
- NU vet jag "hur" det känns.
Jag hatar att bli liten,
och vintern är så satans lång igen.
100110 - "Framtiden väntade som en farlig gåta"
Joho, jag är antagligen back on track igen.. eller åtminstone så pass rastlös, såhär på morgonkvisten medan pojkvän ligger och drar djupa (läs: djupare) andetag här intill mig, att jag behöver en lagom sysselsättning innan jag bestämmer mig för att göra någonting drastiskt, exempelvis tappra uppvaknings försök. Snälla sådana dock! Ehe.. Hur som haver känner jag mig förbannat random som kommer och går lite titt som tätt, men åt andra sidan ger det mig någonting att resumera.. i kortare drag (och ni vet kanske hur det brukar sluta).
Well, dagarna rullar på precis som vanligt medan jag bara myser i finare och bättre sällskap. Gårdagen startades med skrikande och vibrerande element och avslutades med en impulstrip till Östersund och bio tillsammans med världens finaste, Björn, Anna och Mattias. Tummen upp, gilla-knappen och ENDAST positiva omdömen - för den som inte sett "Avatar" ännu!
Och annars då?
-Förutom att jag drar till utlandet: det vill säga Alanya, Turiket, den fjortonde augusti, och dessförinnan besökt Stockholm och "Sonisphere" med "Iron Maiden" i ledet så finns det ingenting mer för er att ta del av. Eller ja.. hittills. Frågor och funderingar hänvisas till mig, personligen. Men tillsvidare, ha en fortsatt trevlig dag sötnosar!
Fotograferat - "Nyårsafton/-dagen"
100104 - "Känner värmen från din hud"
Egentligen så tro-or jag inte att någon haft en tillstymmelse till panikkänslor över att jag varit fullkomligt oaktiv och därmed "osynlig". Me-en för att inte oroa någon i onödan så är detta inlägg ett livstecken.
Vad har fröken sysslat med, då, under de senaste dagarna?
-Allt och ingenting, i stort sett. Jag spenderar dagarna tillsammans med världens finaste, som delvis flyttat in i mitt hem (eller ja, åtminstone ner i sängen), och bara njuter av livet - det vill säga: ledigheten som kvarstår.
Nyårsafton tillbringades uppe på berget, först hos Ida och Petter, tillsammans med världens finaste, givetvis, Josef och Niklas. Därefter tog vi (läs: jag och finaste) oss en bit neröver och stannade till hemma hos Wallbergs för att invänta tolvslaget.
Det kortaste och mest ohändelserikaste nyårsfirandet någonsin, men ändå mer än okej!
Utöver vad ni redan vet, och ovanstående, har jag inte uträttat mer än nödvändigt. En halv godispåse - framför x-box på kvällarna, respektive mornarna, är väl vad som, kort, kan sammanfatta "vad-jag-är-upptagen-med". Lider jag? Well, guess! Men jag ska försöka vara förstående till eran livssituation hädanefter.. Jag återkommer tillslut, och så småningom. Med mer energi än någonsin. Tillsvidare - sköt om er själva och varandra!
