soundofsilence

Med förhoppningar om regnbågar (tacka Håkan för den) lyckades jag göra mig själv både besviken och förbannad. Igen. Men jag menar.. kom igen! Är det verkligen möjligt? Indeed!

"Det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart.."
Skitsamma om det gör ont.

"..och när jag känner så då tänker jag på dig."
Det syns, åtminstone, inte.

"Men tiden har sin rätt att förändras där den går.."
Det blir vad man gör det till. Även om -
"..nya dagar väntar med nya tidsfördriv."

"Och allting liksom kräver mera nu.."
Det spelar ingen roll när det redan krävts allt.

"..så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv."
Tacka vet jag L.Winnerbäck: "Älskade, älskade, du."

Det spelar ingen roll om tisdagen är inom räckhåll. Saknaden ligger och skaver, gör ont och tar över. "Snart" gör mig arg, ledsen och illamående. Inte minst för att jag avskyr, och hatar, ensamheten, utan också för att jag inte kan hantera situationen. Åh! Vä-Ä-ärdelöst.

Hur som helst är det "bara" några få timmar kvar tills världens finaste kille kommer hem och.. är världens finaste kille, precis som det ska vara. Så, skitsamma om ytterligare en sömnlös natt (fylld av längtan) väntar. För imorgon, den här tiden, har jag världen åter.

Tillsvidare ska ni få ta del av mig. He-hu! Närmare bestämt femtio saker "jag tycker om.."

1. Sena sommarnätter
2. Musik som fastnar, påminner och känns
3. Att somna och vakna upp bredvid samma ansikte, kropp och själ
4. Lösviktsgodis på lågpris, och tacka vet jag då en nyplockad påse
5. Långa, spontana, roadtrips utan tystnad
6. Filmer som får verkligheten att blekna i jämförelse
7. "Vitamin Well (Fokus)", med smak av svarta vinbär
8. Lukten av nyklippt gräs
9. Morgonpromenader i sällskap med världens finaste
10. Choklad i alla former, smaker, färger och storlekar
11. Att få sakna och längta, ibland
12. Att kunna göra någonting för någon annan, när- och vadsomhelst
13. Mamma och pappa när dem försöker få allting att vara fint och bra
14. Ord och/eller meningar som når ända in 
15. Smaken av varm hjortronsylt 
16. Ringar som symboliserar kärlek och representerar tvåsamheten
17. Att inte behöva vara som alla andra och t.ex. grilla pannkakor istället för korv
18. Ljudet av hjärtslag som slår i takt med mina
19. Att vara den som vaknar tidigt och först
20. ..men också, möjligtvis den som somnar sist
21. Tim Burton och allt han någonsin regisserat/åstadkommit, för "so far so good"
22. Att få säga "vad var det jag sa..?" när man vet att man haft rätt
23. När jag och min bästa vän tänker precis likadant, i samma stund
24. Känslan att känna sig behövd
25. Att få vara den som har kontroll på läget
26. Gamla vänner som tar upp kontakten igen, efter en lång, eller än längre, tids tystnad
27. Sällskapsspel där det gäller att beskriva med andra ord - som skrivet el. också "Alias"
28. Synen av pojkväns bara överkropp, iförd vad som helst i övrigt
29. Känslan att jag snart (ändå senare) står som nybliven student
30. Att sitta ute på balkongen, under plåttak, och lyssna till regnet
31. Varm nyponsoppa, utan glass
32. ..därför att glass gör sig bäst ensam, i form av en "Royal" och med smak av sommarbär
33. När kreativiteten flödar, och man gör sig påmind av vad man/som en gång faktiskt varit
34. Min Nikon D5000 (även om den för tillfället inte används lika väl)
35. Stjärnklara höstnätter med inslag av frost
36. Att ha en personlig sömmerska/skräddare (whatsoever) hemma
37. Folk som inte tar någon skit
38. ..men även dem som kan stå upp för sig själva och yttra en åsikt
39. Ett nystädat hem, där dammet är borta, golvet moppat och sängen bäddad
40. Att mötas av en puss på pannan
41. Konsistensen av vaniljfudge
42. När något man längtat efter sker
43. Att inte känna ett behov att tänka "vad, när och hur"
44. Att räkna ner dagarna fram till Stockholm och Turkiet
45. Eftertänksamhet och omtänksamhet från andra
46. Tystnaden som infinner sig när någon sagt något dumt/gjort bort sig
47. Att prata omkull andra människor som inte kan erkänna sitt nederlag
48. Att få vara en del av två familjer, och att kunna känna sig delaktigt och behövd i båda
49. När barn behöver hjälp och antyder, eller vågar be, om min
50. Folk som inte, el. aldrig någonsin, skiljer mig ifrån mängden

Well.. någon var åtminstone glad i hatten. Av minerna att döma, givetvis. Eller, hur var det? Nöjdare-tjej med ett, om möjligt, ännu-nöjdare-sällskap. HEHU! Rackarns otur, konstapeln!

Just nu vill jag, mest av allt, bara lägga mig ned på golvet och skrika, slå med armarna och sprattla med benen.. men istället placerar jag arslet i soffan, och antar (jävla-)utmaningen!

1. Det finns få saker jag verkligen inte tål. Det första är mjölk (på grund av laktosintoleras), det andra är pälsbeklädda varelser (och hur nu detta ska gå i Turkiet är för mig fortfarande obegripligt) och det tredje är brödsmulor på golvet.

Ingenting är så förbannat irriterande som när man går och känner hur det knastrar, under fötterna. Hela världen vänds upp och ned (åtminstone mitt humör) och känslan att vilja göra någon riktigt illa infinner sig. Acceptabelt är det när det handlar om mindre smulor, som kan ses som "damm", men när det kommer till halva knäckebröd - då går jag bananas.

Precis vad som hände häromdagen när någon måste missat munnen, totalt, eller inte insett att det fanns ett bord vid vilket man skall sitta och äta. Detta resulterade i att jag drog fram dammsugaren (eller också snabeldraken som pojkvän ett så fint kallar den) klockan strax-efter-sju på morgonen. Antingen är det för rent, eller så är det inte alls.

2. Förutom mitt pedantiska beteende, som man antingen älskar eller hatar, har jag andra egenskaper. En av dessa, som jag ibland finner irriterande, är ett (förbannat) sifferminne.

Inte nog med att jag har en hel del person- och telefonnummer inpräntade i lillhjärnan så finns där även en hel del koder till diverse kort, lås och bommar. Att folk givetvis, och mer än gärna, tar del av detta är väl kanske ingenting att grina-olle över. Men(!), kom då inte och häng läpp när saldot visar minus, värdesakerna är borta eller inkorgen riktigt pinsam.

3. Tillskillnad från många är jag inte den som väljer att stanna uppe hela natten för att dagen därpå ligga kvar i sängen fram till sent på eftermiddagen. Anledningarna är få, men grundande. Frukost är, kanske, dagens höjdpunkt och någonting jag absolut inte kan, eller får, missa/hoppa över.

För många spelar det absolut ingen roll vilken tid på dygnet man väljer att smöra en macka och slänga på diverse pålägg för att till sist hälla upp ett glas juice, kanske steka ett ägg, eller till och med.. göra en omelett. Men för mig är det förbannat viktigt att det sker under morgonens tidigare timmar, det vill säga kring sju-åtta. Detta endast för att det känns så annorlunda (vilket gör skillnad) då. Tystnaden, stämningen och.. lukten! Tragiskt, men sant.

4. Egentligen är detta ganska internt, men att jag har två pojkvänner (än mer eller mindre oundvikligt) känns förbannat.. fint(?), på något konstigt vis, och är bekvämt - för den delen.

Sedan att jag faktiskt kan skilja dem åt hör inte hit, även om jag lät det bli sagt. Så för att undvika missförstånd ligger jag, i skrivande stund, och väntar på att Björn ska sluta jobba!

5. Någonting jag kanske borde hålla för mig själv, men ändå inte gör, är hur jag förstorar upp saker och överanalyserar känslor, ord och tankar. Jag vill.. få fantasin till verklighet.

För även om Seppa inte kan slänga upp mig på ryggen, hoppa bland granar och blända mig i solskenet så är han fortfarande m-i-n verklighet. Även om min värld inte förtjänar det. 
"-Evigheten betyder ingenting utan dig. Jag skulle inte vilja leva en enda dag utan dig."

6. Avslutningsvis (eftersom att utmaningen i grund och botten bara innefattar sex sanningar).. jag är överambitiös och känner nästan alltid ett behov av "måsten". Måste räcka till, måste vara bra (och kan bli bättre), måste synas, måste höras, måste veta vart/hur/när, måste.. ingen-jävla-ting!? Att jag däremot kan, behöver och vill är ännu okänt.

Men innan jag punktar väljer jag att utmana: Anton, Jenny, Emie, Terese, Rebecka och Linn. Med detta sagt avrundar jag och återgår till "Planet 51". På återseende så länge, sötnosar!

En påminnelse till mig själv inför kommande evenemang, eller också inför nästa år; det blir aldrig som du tänkt dig. Det är också en sammanfattning av helgen, och Dundermarknaden.

Torsdagen spenderades tillsammans med pojkvän ett och två i en bil mellan rondellerna, OKQ8 och Hembygdsgården. Det blev en relativt tidig kväll, inte minst för mig och pojkvän ett, som avslutades med ett besök hos familj nummer två.

Fredagen inleddes hemma, började hos Jessica, fortsatte hos Micke och pågick uppe på berget. Därefter fick jag skjuts av "moster" Anne ner på området där jag påbörjade en intensiv jakt av.. eller ja, efter bästavän och bättre vän. Med målet i sikte begav vi oss in
på området, mot scenen (där Eric Saade befann sig) och armbågade oss fram bland ett trettiotal skrikande *ffFfAAnZz*.

Dock konstaterade vi ganska tidigt att det fanns betydligt mer att se på andra sidan stängslet och spatserade ut genom grindarna. Korv eller godissnören var våra alternativ, även om det hela ledde till en polis som vägrade låna ut sin mössa. En halvtimme senare hade jag tappat bort, eller också - lämnat av bästavän och stött ihop med fina/-re pojkar. Kvällen slutade tidigare än väntat och redan en halvtimme senare var jag och pojkvän ett påväg hem för välbehövd och efterlängtad sömn.

Lördagen innebar inte bara dag två av tre (där en av dessa redan passerat) utan också bröllop i Laxsjö. Världens finaste fyrtiofem minuter, med ett oräknat antal rysningar, senare befann vi oss i bilen, påväg hem för att svita om, påbörja intaget och avsluta evenemanget tillsammans med resterade. Ett utmärkt sätt att inleda kvällens bravader, med trevligare sällskap, även om "bravader" uteblev och hemgång nalkades. Men trots att kvällen slutade strax före nio befann jag mig inte hemma och i säng, eller rättare sagt - min säng, förrän vid halvfyra på morgonen (detta efter en nära-döden-upplevelse nedför Lindbergsbacken!).

Under söndagen, när benen bar oss alla, promenerades det en hel del. Först ner på marknanden och runt bland "knallarna", sedan tillbaka hem för att fortsätta upp på berget. En timmes socialt umgänge senare var vi påväg igen, denna gången neröver, över bron och ut på Näsviken för att hämta Björns bil och "det överblivna".

Med helgen bakom mig/oss och med en kortare sammanfattning lämnar jag ämnet och avslutar inlägget med att informera om att fröken med långa rader gjorde ett kortare besök i Östersund tillsammans med stamcell ett, för en mindre utsmyckning. Härnäst inväntar jag pojkvän ett för en god natts sömn, även om jag dessförinnan fundeliderar på att se film och mysa i soffan. Detta med sällskap av, åtminstone, stamcell ett och, förhoppningsvis, två.

För någon vecka sedan gjorde jag en förbannat god chai som jag avnjöt under kvällens sista timmar, och även om det var framför en helt värdelös film kan jag inte förmå mig att inte nämna detta. Så varsågoda, en helt kick-ass chai för 2-3 personer/koppar!

 
3-4 dl vatten
2-3 msk "PG" löste  
2-3 msk socker
3 % standardmjölk
2-4 msk grädde
3-5 hela, gröna kardemummakapslar
(eller cirka 10-15 hela kardemummakärnor)
3-5 st hela nejlikor

Häll vatten, löste och socker i en kastrull. Låt det koka upp på högsta värmen på spisen, och fortsätt att stormkoka i cirka 3-4 minuter. Tillsätt mjölk tills det får en ljus-/mellanbrun färg. Här ska också någon matsked ovispad grädde ned/ blandas i (som jag uteslöt). Även om eventuella kryddor kan uteslutas, så föredrar nog de flesta en välsmakande chai, med kardemumma och nejlikor (det händer att jag låter en hel kanelstång få koka med också). 


Låt teét koka upp, sakta, på medelsvag värme (för att få teét lite skummigt, precis så som chai ska vara). Ta av kastrullen från spisen i samma stund som allt börjat koka. Använd en tesil och häll teét genom silen. Smaka av och tillsätt eventuellt mer socker, efter beha-ag!