110117 - "If you only knew what the future holds"

Nog för att den där 30-dagarslistan gick i stöpet, men inte trodde jag väl någonsin(?) att den skrivande delen skulle avta och.. försvinna helt och hållet (även om det faktiskt har sina anledningar). Nästan två månader har gått - och med dem tillkom förändringar jag tidigare bara kunnat drömma om. Det lilla gula är, till att börja med, inte längre "the place I call home", nej.. för med fyra banankartonger (som fylldes mer än en gång) och två-fyra längre resor flyttade jag in i en tvåa på 62kvm, ungefär 600m från stamcellerna. Förbannat skönt och än mer underbart, rent ut sagt. Jag kan i och med detta uppge en egen bostadsadress, och tillägga att jag delar den med min sambo (sådär jobbigt fjantigt.. men ändå så himla fint)!

Arton år blev jag också.. - vilket följdes av en debuterande utgång på juldagen, i sällskap av bättre människor. Dessförinnan hade julafton passerat (som tillbringades uppe på berget tillsammans med familjen Wallberg) - som förmodligen var en av de kallaste dagarna i december - men likaväl en av de li-ite bättre och l-ite finare. Vi peppade inför en oplanerad nyårsafton och blev inte det minsta besvikna, trots bristande intresse från annat håll.

Det nya året inleddes med en storslagen frukost i sällskap av pojkvän ett och två, för att fyra dagar därpå styra riktning mot Sundsvall, återigen, och ett 40-årskalas i världsklass. Oerhört mysigt och oslagbart trevligt, oavsett dåligt väglag och snöstorm.

Tillbaka på hemmaplan, med två fyllda papperspåsar från IKEA, tog vi en dag i taget (även om lördagkvällen blev impulsiv). Efter några samtal satt vi i bilen - påväg till Lövberga, där vi också spenderade större delen av kvällen, till längre inpå natten. En helt okej, och mer därtill, avslutning på tre efterlängtade och välbehövliga veckor. Nöjdare-tjej, för stunden.

- - --- -- --- - -
Med "allt det vackra är kort" i bakhuvudet kunde torsdagen inte kommit mer lägligt.
Efter vad som borde skrivas som årets värsta dag kom jag hem med "förhoppningar om regnbågar".. Men möttes istället av nyheter som egentligen skulle fått omvänd reaktion, OM det inte vore för att dessa inkluderade ensamhet från söndag-torsdag här framöver.

Trots ont i hjärtat försökte jag mig ändå på tappra försök till att undvika total k.a.o.s - ett som säkerligen fungerat, OM det inte vore för att vad-som-legat-i-luften hela tiden pendlat fram och tillbaka, blivit ändrat och sedan aktuellt. Detta är dessutom anledningen till varför skrivandet tas upp igen, för att jag helt enkelt inte orkar hålla tillbaka det som kväver mig.

Tjugosju mil, och jag hatar(!) varje meter. Det ekar numera tomt, och jag har drabbats av världens hemskaste separationsångest där "sömnlösa nätter och tårar väntar".. Återigen.


Kommentarer
Postat av: Yurika

Älskar dig syss!

2011-01-17 @ 15:04:20
URL: http://yurika.se
Postat av: Rebecka

vännen! man skulle väl kunna säga att vi sitter i samma sits, fast på helt olika vis. om det är till någon tröst sitter jag 10 mil bort och dörren står alltid öppen för dig. om du skulle känna för det såklart, och laddar upp med allergitabletterna! ta hand om dig, och tveka inte att höra av dig om du vill prata eller bara vara! <3

2011-01-17 @ 22:53:29
URL: http://halv8hosmig.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0