120213 - "A reflected dream of a captured time"
Precis som sist, eller ja.. åtminstone nästan, har det blivit en del förändringar. Tillexempel - Solbacken 4B är numera ett minne blott, och jag är nu åter på den gata jag spenderat mina senare år på, även om det är med ett nytt nummer, i ett nytt liv. Någonting som "trettio mil bort" finns inte längre, och jag får spendera nästan alla nätter bredvid världens finaste, aven om en del av dem tillbringas sömnlösa i en Scania, mellan Strömsund och Ramsele.
Uppgifter och prov - såväl muntliga som skrifliiga, har jag lämnat bakom mig, även om MP08 fortfarande ligger mig varmt om hjärtat. Med studenten i bakhuvudet hade jag inte bara tagit mig förbi ett delmål, utan också en av de jobbigaste perioderna - hittills, i mitt liv, för med den kom bättre tider. Tack vare en himla-himla envis personlighet spenderade jag ungefär tre veckor i Sundsvall. Mestadels framför körkortsfaserna i en källare på Bankgatan 5, men också, och däremellan, lite med tre av fyra (ovärdeliga och helt fantastiska) syskon.
Den 21 juli åkte jag hem med glädjande besked och möttes av fina människor med fina ord, däribland mina helt ovetandes stamceller som höll på att spricka av stolhet. Utan stödet från min andra familj (och världens finaste som jag delar allting med) hade det förmodligen dröjt ytterligare innan jag tagit tag i detta. För att inte nämna Henke som under dessa veckor alltid fanns till hands, oavsett om det gällde datumparkering eller livet i ren allmänhet. Med körkortet i min ägo kunde jag - med glädje, bocka av ännu en milstolpe.
Ungefär en månad därpå packade vi väskorna och bilade 60 mil för att vidare sätta oss på flyget mot Rhodos, Grekland. Sex dagar tillbringade vi i värmen innan det blev att packa om och igen för att återgå till vardagen som inte innehöll spårade krogbesök, konstiga britter, cuba libre, kackerlackor, snabbmat för en billig krona, bloody mary, ölhävartävling och sånt där som bara händer på en utlandssemester (sånt där som borde hända, åtminstone).
Sommar blev höst, höst till vinter. Praktik på Simonssons övergick i en månads jobb på Café Saga, där jag fortfarande spenderar några timmar, jobb eller inte, med Marielle och Maria som förgyller dagarna och får allting bra att kännas lite bättre. Nitton år fyllda blev jag också, och även om världens finaste jobbade så kom familjerna på tårta. Julafton uppe på Bagdad, lite likt året innan fast än mysigare. Nyår hos Malin och Glenn i gemenskap med andra som firade in det nya året genom att titta på en brinnande julgran och dricka bubbel.
Och så var vi här.. 13 februari 2012, två veckor efter de kallaste dagarna där termometern visade närmare -35 grader. Så med detta, någonting som kan liknas en resumé av 2011, kan jag inget mer än hålla tummen och hoppas att det här året blir minst lika bra - minst!
120209 - "And I don't feel like I'm strong enough"
Long time no see, som man säger i staterna. Men efter elva månader utan att ha skrivit så mycket som en ordentlig rad finner jag det ganska långsökt att, åtminstone för stunden, hålla samma nivå som tidigare, även om det kliar i fingrarna OCH pulserar innanför pannan.
Vad har då stått ivägen och tagit så förbannat mycket tid? Jo, livet. Eller ja.. mitt i alla fall. Även om vardagen kan se grå och trist ut emellanåt så känns det mer eller mindre lättare att andas och få finnas till. Speciellt när jag dessutom, och fortfarande, har världens finaste att dela såväl glädje som tankar och åsikter, men främst av allt tillvaron, med. Varje(!) dag!
Med för mycket att tänka på, och för lite att tänka med, måste jag dock konstatera att det inte blir mer än såhär - för nu. Motivationen finns, men JAG är ändå inte riktigt med där.. än.
