091224 - "Julkalender, lucka 24"

Dagen med stort D. Dagen vi alla väntat på. Stora som små, likaså gammal som ung.
Jja. Det är "julafton"! Äntligen. En vit och kall sådan. Precis vad vi alla förväntat oss.

Och istället för att mata er med mina uppfattningar/åsikter om idag så önskar jag istället en riktigt god jul! Dessutom är det nämligen dags för årets julvärd, Lisbeth Åkerman, att ta plats i TV-rutan, och likaså tid för en annan att, precis som den här tiden förra året; och alla sjutton dessförinnan, infinna sig framför den. Ha en fortsatt mysig julafton allesammans!


091223 - "Julkalender, lucka 23"

"Dagen före". Tjugotredje december.
Förberedelser &.. stress. Evig väntan.

Ingen dag på året är väl ändå lika lång som dagen innan julafton? Man går bara runt och tänker.. längtar, försöker få tiden att gå, klämmer lite på paket, funderar, och hoppas.

Idag är enda dagen på året som urvisaren flyttar sig i slowmotion, eller egentligen.. inte alls! Medan allting annat rör sig i ultrarapid och tankarna om -julafton imorgon, nyss verkat gått in i skallen på den större delen av lokalbefolkningen. Det är kaos i mataffärerna, köer utanför bankomaterna, och sista rycket med julklapparna görs.

Det är sånna här dagar jag borde vara glad över att jag redan stökat bort ovanstående punkter, men.. JAG KAN INTE? Jag vill inte vänta! Jag vill ut i julstressen och kunna få tiden att gå. Men nä.. Istället för att rulla köttbullar med mamma får jag vänta.. B.l.i.r..ga.l.e-e.n!

Och jag kan dessutom inte tänka klart? Vilken förbannat fin dag på året. Hah, sämre lucka.


091222 - "Julkalender, lucka 22"

Efter världens mysigaste förmiddag (läs: två timmar), kan jag inte vara annat än glad, och det - enda ut i tårna! En kortare vistelse på stan i sällskap av fina-bästavän (och frusna tår), var precis vad som behövdes. Och att vi idag släpptes ut från skolan i hela tre veckor för jullov känns allt annat än möjligt. Så vad passar än mer bättre än just "jullov"?

Under låg- och mellanstadietiden var julavslutningar innan lovet alltid mer än bara uppskattade. Det pysslades under förmiddagen (skrevs julkort hit och klipptes i silkespapper dit) samtidigt som det bjöds på fika, och strax efter lunch (som då alltid brukade bestå av julmat) samlades trehundra elever bortanför lärarrummet - på hedenvind, för att medverka vid sång, "den stora julsmällen", och därefter långdansen.

Avslutningsvis samlades eleverna i klassrummen för att bli önskade en god jul & ett gott nytt år, därefter byttes det lite julklappar vänner emellan, innan det började bli dags att bege sig hemöver för att sedan få njuta av två veckors (på ett ungefär) ledighet.

Jullovet planerades aldrig i detalj, och kommer heller inte att göras i år. Jag tänker nämligen bara njuta i hela tre veckor(!) för att sedan kunna återgå till tidiga mornar och intensiva vardagar. Och nedvarvningen börjar redan ikväll, då jag ska mysa i soffan, med fint sällskap framför "Ice Age 3" (man glömmer att man trivs med livet ibland)!

091221 - "Julkalender, lucka 21"

Trots förväntingar om en värdelös födelsedag så hade jag inga större invändningar. Dock så blev den allt annat än värdelös. Jag hade världens finaste kille (läs: tröttaste) brevid mig när jag vaknade, och det var lika tyst som mörkt i hela huset (och ute för den delen) vid den tiden. Klev upp och ställde fram frukost innan jag väckte mitt sällskap, då även föräldrarna.

Lyckligtvis höll sig alla (läs: trött kille) vakna tills dess att frukosten hade avklarats, och därefter mystes det i soffan framför "Public Enemies" och Johnny Depp, med lördagens - ännu inte avslutade godispåse.. Både eftermiddag och kväll spenderades tillsammans med förmiddagens sällskap som förövrigt förgyllde min - och fortfarande gör, gårdag. Och tusen tack, till er, för alla gratulationer, verkligen!

Hur som helst var det inte gårdagen som egentligen skulle prioriteras, utan fortfarande den pågående julkalendern. Fastän måndagsledigheten så kommer jag int-e ägna timmar åt att leta ett passande innehåll utan gör det istället lätt och slänger in ytterligare ett recept på julgodis. Det ska nämligen tillverkas "mozartkulor" idag. Så here we go, eller ja.. ni.. you!

Mozartkulor (ca. 32 stycken)

Ingredienser 

300 g mjuk nougat
300 g mandelmassa
2 dl florsocker
2 msk vatten
 - eller vit baksirap
200 g blockchoklad

Gör så här
1.
Skär mandelmassan i småbitar och arbeta ihop med florsockret samt lite vatten el. sirap.
2. Dela mandelmassan i två högar och kavla föst ut ena delen mellan plastfolie. Ta bort foliet och skär ut 16 rutor (4x4). Upprepa med den andra delen mandelmassa.
3. Dela nougaten i 32 lika stora bitar och forma dem till kulor. Slå in nougaten i rutorna.
4. Dela chokladen i bitar och smält i vattenbad (eller så i mikro, på medeleffekt).
5. Ta en tandpetare och stick i kulorna, doppa dem i chokladen och lägg upp på bakpapper.
6. Förvara dem kallt. Innan servering kan man pudra florsocker över (ytterliggare alternativ är att vända dem i krossade nötter, gärna pistache, eller krokant innan chokladen stelnat helt).


091220 - "Julkalender, lucka 20"

Nu är det inte alls länge kvar till julafton, främst, fast också min artonårsdag. Så grattis mig själv, sjutton-jävla-år! Men nu (i och med det förstnämnda) "förväntningar och traditioner".

Under julfirandet brukar man samla släkten och tillsammans äta traditionell julmat, och dricka juldrycker därtill. Man njuter gärna av varandras sällskap - dock i lagom stora doser, men kan ändå ibland tycka att den gråa och kalla vintern - därmed julen, behöver piffas upp och väljer kanske en resa utomlands istället. Det låter trevligt, men är det verkligen så det ska vara? Eller också kommer att bli framöver för att undvika diverse traditioner?

Nog för att till julen hör också en massa måsten för att infinna den rätta julstämningen. Julstädandet är en sak.. Många tvättar fönster och golv, städar ur skrubbar och skåp, samt plockar bort alla extra prylar. Ett annat måste är snön som alltid är ett litet stressmoment inför julen, främst för att den riktiga julstämningen inte infinner sig u-utan en vit jul. Andra måsten är att få tag på allt det i matväg som ska finnas på julbordet och att hinna baka allt det som hör julen till. Stress, stress, stress. Varför?

Hur svårt är det - egentligen, att rulla några köttbullar, koka potatis, baka lite pepparkakor och griljera en julskinka? Och gör det så mycket om det tar lite tid? Då hinner ju kökets alla dofter sprida sig i alla skrymslen och vrår.

Och julen kommer hur som helst, trots att ingen snö finns, trots att fönstrena är otvättade eller golvet otvättat,  fastän julskinkan inte griljerats eller om pepparkakorna fattas. Så, istället för att förbanna dessa traditioner och fasa inför kommande "måsten", njut! Gör traditionerna till någonting bättre och låt julen fortsätta förknippas med fina minnen.

091219 - "Julkalender, lucka 19"

Gårdagen verkade, för min del, inte innehålla alltför mycket överflödig tid. Förmiddagen var åtminstone fylld med diverse sysselsättningar då jag bland annat var produktiv och provade på att göra "wienernougat". Därför innehåller - även - gårdagens lucka ett recept, fast det beprövade nu då givetvis.

Wienernougat (ca. 30-40 bitar)

Ingredienser

100 g flagad mandel
250 g nougat
150 g mörk choklad

Gör så här
1.
Börja med att rosta mandeln gyllene i en torr, inte alltför het, stekpanna. Ställ åt sidan.
2. Skär både nougaten och chokladen i mindre bitar och smält försiktigt över ett vattenbad.
3. När allt är smält, blandar du ner den rostade mandeln. Men blanda försiktigt så mandeln inte går sönder. Häll därefter upp massan i en avlång bakpappersklädd form (ex. brödform).
4. När wienernougaten har stelnat ordentligt skär du den i bitar, och sedan är det färdigt!

091218 - "Julkalender, lucka 18"

Preics som förra veckan var jag under gårdagen tillräckligt upptagen med diverse sysselsättningar som innefattar: En kortare vistelse i östersund, omprov i algebra (läs: helvetes-algebra), ett besök på lillänge och coop forum där 1.5 kg godis inhandlades (varav vi även gick plus femtiosex svenska kronor, tack vare en vänlig själ med coop-medlemskort) samt tillbehör till någonting som, bokstavligt talat, tog knäcken på både mig OCH pojkvän. Därför innehåller gårdagens lucka ett recept på "knäck".

Knäck (ca. 200 st)

Ingredienser
5 dl vispgrädde
5 dl ljus sirap
5 dl strösocker
1-2 msk smör
och ev.
- hackad mandel

Gör så här
1.
Häll alla ingredienser, det vill säga sirap, vispgrädde och socker, i en tjockbottnad kastrull. Låt bubbelkoka på medelvärme under ca. 35-45 minuter.
2. Placera under tiden ut knäckformar på en bricka eller plåt som du har smort med smör (knäckformarna tippar inte lika lätt då).
3. Rör om dåochdå (framför allt på slutet då smeten börjar bli brun).
När bubblorna är små och kokar tätt är knäcken klar.
4. Gör kulprovet för att se om knäcken är färdig: häll några droppar knäcksmet i ett glas med kallt vatten. Kan knäcken lätt, och kladdfritt, formas till en kula är knäcken färdig. Är knäcken för lös så kokar du lite längre och gör om kulprovet.
5. Tillsätt smör, och eventuella smaksättningar. Fördela smeten i små knäckformar och låt stelna. Förvara "knäckarna" i en burk med smörpapper mellan lagren.

091217 - "Julkalender, lucka 17"

Jag kanske gick till överdrift när jag, i tisdags, hyllade minusgraderna.. Fast, åt andra sidan så menade jag då kanske inte att det är speciellt charmigt eller gosigt medan termometern visar tjugofem grader kallt ute..

Äh. Hur som helst är det idag endast en vecka kvar till julafton. Det vill säga sju dagar, lika många nätter och lika många dagar. Och lika snart är det tid för det årliga "julpyntandet"

Varje år som julpyntet packas upp och för varje tomte eller ängel som tas fram ur lådan så både minns och känner man. Det är som att hela livet ligger där, inbäddat i silkespapper. Det är känslor av glädje, sorg, saknad, lycka, skratt, tårar.

Allt det lite slitna pyntet från när vi barn var små och kom hem med påse efter påse. Tomtar, ljuslyktor, smällkarameller, och ibland sånt som skulle vara julpynt fastän bara vi kunde berätta vad det egentligen föreställde. Dessa "konstverk" som mot all förmodan ändå skulle hängas upp i granen, och som även i år - igen, kommer att pryda grenarna tillsammans med några blanka bollar i olika färger, vackra färgglada glaskottar, guldglittret, och så som pricken över i:et - toppstjärnan av gräddvit plast.

Och hjärtat kommer att bulta av förväntan, som hos en liten flicka, när det allra högtidligaste återstår, nämligen att tända granen, släcka i taket och beundra den typiska "julgranen" i all sin prakt. A-aA-aaH. Som ett barn på julafton. One week to go!


091216 - "Julkalender, lucka 16"

De senaste nätterna har jag haft verkliga problem att sova. Det har resluterat i att jag legat vaken och stirrat upp mot taket, som fortfarande är smyckat med självlysande stjärnor från yngre dagar, det vill säga då jag inte kunde sova utan belysning (svag räckte). Och vad är finare än en kylig vinternatt, med stjärnklar himmel? Nä, nog tänkte jag väl det.. Därför är "stjärnklara nätter" vad som idag finns bakom luckan!

Allt är inte bara ponnysar och regnbågar. Det var någonting som förtydligades under den här perioden för snart ett år sedan. Jag vågade låta mig omslutas av vinterns fascinerande charm och spenderade många timmar, ensam, ute, under stjärnklara nätter. 
Klar luft, nattens kyla, tomhet, längtan, saknad, vetskapen av exakt vad det är man saknar och att det är för sent för att återskapa det som fanns där i början. Känslan av kärlek som passerat sitt bäst före datum men som - ändå, inte går att släppa taget om.
Verkligheten. Fast det var då.

Med lite tur blir det i år också många stjärnklara nätter som lyser upp i både decembermörkret som tillvaron. Dock kanske inte lika ensamma nu som förr.

091215 - "Julkalender, lucka 15"

Nu när graderna börjat letat sig nedåt och det äntligen(!) börjar likna vinter, någolunda, så känns just "minusgrader" som ett passande ämne till dagens lucka. Dock så blir det, precis som gårdagens lucka, morgondagens bestyr!

Det har äntligen blivit kallt i Jämtland. Frosten ligger vit på backen och med ens kommer julstämningen som ett brev på posten. Femdygnsprognosen visar minusgrader till och med fredag, så äntligen verkar termometern få hålla sig på minussidan! Detta bidrar till att snön fortsätter falla, och förhoppningsvis får vara kvar.

Dessutom ger minusgraderna mig en anledning till att klä mig varmt. Tjocksockar, täckbyxor/överdragsbyxor(?), mössa, dubbla vantar (egentligen först handskar och därefter vantar utanpå), stora tröjor, mjukisbyxor.. Rubbet! Och att kunna gå hemma i långkalsonger utan att behöva ursäkta sig när någon höjer ena ögonbrynet, är väl ändå höjden av nöjdhet. Hela tio grader kallt är det ute i skrivande stund (läs: värmeelementet står på full syra), och som jag har längtat! Nog för att det slutat snöa (för tillfället), men det tar sig, och kanske får vi en traditionell vit jul, trots allt.

091214 - "Julkalender, lucka 14"

Well.. Den här gången slipper jag åtminstone skylla på tidsbrist. Istället SKÄLLER jag på Telia och förbannar deras support. Nästan. Har, till och från, varit utan trådlöst internet sedan i fredags, lagomt-nöjd-tjej (fria tolkningar på sistkommande sammanslagning av ord).

Fick dock lite inspiration från gårdagen då jag, helt oväntat, tog och gjorde vinterns första och, dessutom, snyggaste vurp. Därför innehåller (går-)dagens lucka just "is och halka".

Vi befinner oss nu i en period av omväxlande vinter och töväder. Det är inte alltid säkert att någon hunnit ta bort all snö på gatorna innan det är dags att gå hemifrån på morgonen när halkan är som värst. Dock så har jag ännu klarat mig från olyckor och liknande, fastän det egentligen brukar vara mot alla odds. Även om det under de senaste veckorna frusit på lite av och till, var det inte förrän i måndags som det tydligen var riktigt halt..

Nog för att min balans inte hänger med ibland, men att stressa utför en trapp när det är idiothalt (med ett par skor utan sulor) så hade jag verkliga problem med att hålla mig på benen. Joho. Det hela resulterade i att jag landade i fosterställning nedanför trappen, och givetvis hade jag just då bestämt mig för att låta jackan hänga kvar i hallen..
Där låg jag, utskrattad, och nedgrävd under den nyfallna snön. Vilken härlig syn! Som om det inte vore nog? Jag insåg inte förrän igårkväll varför jag hade så förbannat ont i höger höft och därmed svårt att gå. Smart-tjej. Väldigt! Och snällare-pojkvän.

Dock så kunde jag inte låta bli att brista ut i gapskratt den gången han missade att det var en aning halare utanför bilen, och for omkull på ändan samtidigt som han också befann sig i bilen.. Så jag antar att jag fick skylla mig själv, den här gången.


091213 - "Julkalender, lucka 13"

Jag har, än en gång, legat på latsidan. Men gårdagen spenderades tillsammans med världens finaste kille, som jag lyckligtvis även hade som nattsällskap, och därefter stökade jag omkring i köket. En hyfsat produktiv dag, bortsett från att förmiddagen spenderades i sängen. Eh. Hur som helst.. resultatet av min insats: femtiotvå stycken "saffranssnurror". Way-to-go! Dagens lucka innehåller därför ett recept på dessa (eller är också - idag, en bra utväg från självaste tankeprocessen)


Saffranssnurror (50 st, 175° C)

Ingredienser
50 g jäst
100 g smör
5 dl mjölk
250 g Kesella lätt
2 påsar saffran, 1 g
1 1/2 dl strösocker
1/2 tsk salt
ca. 17 dl vetemjöl
Fyllning
50 g rumsvarmt smör
200 g vit choklad
ev. mandelmassa
2 ägg (till pensling)
1 dl pinjenötter


Gör så här
1. Smula jästen i en degbunke. Smält smöret och tillsätt därefter mjölken. Värm till ca 37°.
2. Häll degspadet över jästen och rör om så att den löser sig. Tillsätt kesella, saffran, salt, socker och mjöl. Arbeta degen tills den blir blank och smidig. Låt jäsa ca. 30 min, övertäckt.
3. Dela degen i två delar och kavla ut till stora plattor, 1/2–1 cm. Bred smöret över degen.
4. Grovriv chokladen, (ev. också mandelmassan) och strö över. Rulla ihop och skär i skivor. Lägg "bullarna" på plåtar med bakplåtspapper. Låt jäsa ca. 20–30 min.
5. Sätt ugnen på 225°. Pensla med uppvispat ägg och strö över nötterna. Grädda i mitten av ugnen ca. 5–7 min. Låt svalna på galler. Sikta ev. över lite florsocker.

091212 - "Julkalender, lucka 12"

Efter en god-natts-sömn, omsluten av världens finaste, var jag fit-for-fight för gårdagens händelser. Dock så uteblev bloggandet (och därmed gårdagens lucka). Men bättre sent än aldrig, sägs det ju! I alla fall.. "Tvåsamhet".

Ibland funderar jag mycket på det här med tvåsamheten och hur man får ett förhållande att fungera. Självklart finns det inte något facit man kan gå efter.. och det är förbannat komplicerat det här med att lita på den livslånga kärleken, som jag bestämt tror på.

Vad är viktigast i ett förhållande? 
Närheten och passionen, kanske. Att man har humorn, och verkligen kan skratta, tillsammans, exempelvis. Det är nog främst min grund för allt det där andra. Det vill säga passion, närhet, ömhet, och så vidare. För skulle inte min bättre hälft vara förstående, och ha, nästan, samma sinnessjuka humor som jag.. då vet jag inte.

Tvåsamheten är guld värd för dom som lyckats uppnå det. Fast visst.. vänner kan vara bra om man lyckas med konststycket att skaffa sig bra vänner. Bra vänner kan vara guld, men dom kommer inte ge en närhet om kvällarna när mörket faller. Jag tror dock att tvåsamheten blir bättre om man provat på rejäl ensamhet först. Först då vet man vem man är, vem man vill bli, och det både med eller utan en människa bredvid. Av egen erfarenhet.

091211 - "Julkalender, lucka 11"

Med tanke på att morgonen inleddes med luciafirande så är "lucia" ganska passande för dagens lucköppning. Dock så blir detta, precis som förra inlägget, inte aktuellt förrän sen!

Sen och sen.. Jaja, jag hade helt enkelt inte tid. Bättre sent än aldrig, sägs det.
Minns jag rätt var det i fjärde klass som vi fick välja lucia för hela skolan, och i veckor hade man tisslat och tasslat om vem som var mest lämpad. Givetvis kände man sig chanslös med tanke på att konkurrensen var hård. ALLA ville bli framröstad, och majoriteten, det vill säga: de med blont, långt hår, hade övertaget. Eller ja, det var åtminstone vad man antog.

Men på självaste luciadagen var det dock en pochahontas-liknande varelse som stod i centrum för självaste "lussandet" inne i aulan på Hjalmar (jag minns fortfarande hur spännande det var att stå där i mörkret och vänta på "klartecken"). Hah, och ändå så förbryllas man, även idag, varje gång en mörkhårig utses till "länets lucia"? 
Så antingen fick jag, under min uppväxt, helt fel uppfattning över vad "lucia" egentligen innebär. Men åt andra sidan... det var väl helt enkelt inte lika viktigt att då kunna förstå innebörden med diverse traditionsfiranden.

Hah, äh. Det här blev bara rörigt. Lucia som lucia, varesig det innebär rikligt med kunskap om traditionen - eller ett påhittat, återkommande, evenemang som, främst, rör de yngre.


091210 - "Julkalender, lucka 10"

Egentligen så skulle det här inlägget varit publicerat under gårdagen. Men istället hade jag tusen andra saker att engagera mig i. Eller, ja-a. Egentligen kanske inte. Hur som helst var det "gemenskap" som gårdagens lucka skulle innehålla. Men mer om det när jag är hemkommen från staden och har tid att tänka efter.. Nu - matte, och därefter idrott!

PUH, och så var ännu en dag avklarad. Nu återgår jag till löftet!
Gemenskap, från kärlek och vänskap till större socialt sällskap, tycks vara grundläggande för vår mänsklighet, och den finns överallt omkring oss. Där vi bor, arbetar, roar oss.. Överallt. Till och med när vi är för oss själva överöses vi av krav på delaktighet, bland annat via TV, internet och mobilen bland.

Att finna gemenskap borde inte vara, och ÄR inte ett problem, det är i själva verket svårare att slippa den. Man får aldrig tillåtelse att vara ensam. Det är något storslaget med den här längtan efter gemenskap, för varför hänger längtan kvar - trots alla erfarenheter vi har av att kvävas av dess krav på uppoffring? Vi är till och med(!) så gemenskapsstörda att vi flyr den så fort den blivit verklighet, samtidigt som vi vantrivs i ensamheten.

Fast visst kan väl ensamhet vara skönt emellanåt, men samtidigt så är gemenskap någonting man helst inte vill vara utan. Och speciellt inte så här års, inte när det, för många, är vad julen handlar om. Gemenskap mellan, och framförallt samhörighet till,
släkt, vänner och familj. För vem vill inte älska och bli älskad?

091209 - "Julkalender, lucka 9"

Visste ni att den 9:e december är pepparkakans dag?
Så dagen till ära finns "pepparkakor" bakom dagens lucka. Också för att dem hör julen till!

Att få inleda adventsfirandet med ett glas mjölk och en (flera) bit/-ar pepparkaka (hård som mjuk) känns varje år lika högtidligt. Lukten av nygräddade pepparkakor skapar en intensiv julstämning och nostalgi från tidigare pepparkaksbak. 

Av tidigare erfarenheter är jag inte den som vanligtvis lyckas med större utmaningar inom bakning (här: pepparkakshusbygge). Ett skrattretande exempel jag har från tidigare år där jag varit inblandad i byggen av diverse pepparkakshus är den gången när jag och mina bästavänner blev tilldelad uppgiften att bygga ett pepparkakshus som skulle användas som första pris-vinsten i ett lotteri vi skulle arrangera under julskyltningen.

För att göra en lång histora kort: Jag överdriver inte om jag säger att mer än hälften av den tid som tillverkningen pågick ägnades åt att plocka upp diverse delar från golvet, kylning av brännskador från smält socker, och så vidare. Men vi fick allt till det, tillslut!

I år har jag dock ännu inte hunnit med något större julbak, men i helgen ska jag åtminstone inleda de årliga traditionerna med "saffranssnurror/saffransbullar", så här lagomt innan lucia! Hur det ska gå är, fortfarande, ett oskrivet kapitel. Men nu ska jag åtminstone undvika att bli brännmärkt och ärrad för livet..


091208 - "Julkalender, lucka 8"

"Vintermörker och tända ljus" är någonting som, kort sagt, lyser upp tillvaron såhär års. Åtminstone det sistnämnda.

När vintermörkret kommer är det lätt att tappa energin och bli nedstämd. För en del kan det rent av orsaka depression. Då kan någonting så simpelt som en kväll i soffan, omsluten av en filt eller någon man tycker om, framför en bra och sevärd film (helt okej duger) vara en stämningshöjare. Exempelvis.

Men belysningen är också extra betydelsefull. Och nu menar jag givetvis inte strålkastare och spotlights, utan kanske snarare skenet från gatulamporna, tända ljus, julstjärnor/adventsljusstakar och så vidare. Någonting "mjukare", "diffust".
Visst är det trist med mörkret, men det är samtidigt härligt. Eller.. mysigt, kanske. Att kunna unna sig mindre vardagslyx, som även dessa kan komma att sätta färg på tillvaron. Tills det vänder och går mot ljusare tider, igen. Det vill säga, bokstavligt talat.

Att kunna se det positiva bland allt det mörka, trista och gråa är slutligen vad som krävs för att undvika nedstämdheten. Avsätt tid för nedvarvning.. både kroppslig - som tankemässig!


091207 - "Julkalender, lucka 7"

"Dimfrost" är vad dagens lucka erbjuder. Tänkte att det även kopplade lite med gårdagens inlägg, så det var väl tanken. Eller någonting sånt. Det känns ändå lite som en julsaga också. Inte just ordet. Utan själva tillställningen. Synen. Få vara delaktig.

 

Under förra veckan var det runt minus tolv på förmiddagen och dimma. Detta resulterade i att alla träden blev täckta av sköra, vita, ogenomskinliga korn som sedan pryddes av större fiskfjälls/nåls/fjärderliknande iskristaller. Detta, och solsken, blev en oslagbar kombination som skulle ha kunnat gjort även det fulaste tänkbara, till någonting vackert. Unikt.

 

Varje årstid har väl på sätt och vis sin charm, men jag är nog inte ensam om att kunna föredra, och motivera, en vinterdag. Minusgrader, strålande sol, gnistrande snö.. Eller va-a!


091206 - "Julkalender, lucka 6"

Först och främst vill jag börja med att gratulera min lilla pappa som fyller år idag! Sedan fortsätter jag med öppningen av dagens lucka som idag innehåller "nyfallen snö".

Tillskillnad från många andra (läs: pappa som vid varje tillfälle förbannar snön som är påväg att täcka våran infart) så blir, åtminstone jag som ett barn på julafton när det snöar. Fast tillskillnad från dessa barn drar jag dock inte fram pulkan och kastar mig utför backar i desperata försök.. Nog för att jag ändå glädjs över tanken. Man kan ju väl trots allt inte göra annat än att skratta åt det hela. Jag har, som redan skrivet, inga större, eller även märkvärdigare önskningar till födelsedag/jul. Men jag vill åtminstone ha snö! Metervis.

Stora runda, mjuka flingor som bara på någon timme gömt undan den gråa, smutsiga hösten och istället börjat forma ett snöklätt landskap med mjuka konturer.
Förra veckan så lovade de på TV flera minusgrader häromkring. Och vi hade snö, faktiskt ganska mycket. Glädjen var stor, då det under veckan föll snö utanför fönstret. Så blev det plusgrader och regn. Mycket regn. Resten kan ni föreställa er.. Nu har det sluta dala ned några flingor, och särskilt kallt är det inte heller.

Men det är trots allt två veckor kvar innan det är dags att börja gripas av panik.
Och, jag vet sedan tidigare att, mycket kan hända under två veckors tid. Så.. ja!

091205 - "Julkalender, lucka 5"

I dagens lucka hittar vi "julklappshandling".

Likadant varje år. Outhärdligt med folk, långa köer, trängsel.. Någon mer som känner igen sig? Därför valde jag i år att vara ute i god tid med inhandlingen av julklappar, och delade dessutom ut inköpen under olika dagar. I och med detta slipper jag slåss med folk i butikerna under kommande veckor och främst vara stressad över "missade inköp" och så vidare. EN enda julklapp kvar, av sexton, och fortfarande nitton dagar(?!) kvar till julafton.

Givetvis är det väl ingen större nackdel att "ligga efter", för samtidigt så finns det väl ändå ingenting som är lika mycket "julkänsla" som att strosa omkring i städerna bland tusentals julslingor som lyser upp gågatorna, tillsammans bland/med hundratals andra människor som, precis som du, ägnar sin lediga eftermiddag, kväll eller helg med att engagera sig i julfirandet och allt därtill. Men åt andra sidan så känns det, för mig, förbannat skönt att kanske istället kunna få spendera en ledig eftermiddag, kväll eller helg på stan, tillsammans med någon annan. Att kunna få hålla denne i handen, istället för diverse påsar, och bara känna närhet. Det är jul för mig, och kan varken ersättas med pengar och/eller julklappar.


Tidigare inlägg
RSS 2.0