101125 - "With this silence brings a moral story"

Dag 06 - Min bästa vän
12 år och 8 månader. Det är 4 630 dagar.
Den tjugofemte mars för ganska precis tolv år och 8 månader sedan hade mina föräldrar bestämt sig för att slå på stort och skaffa hus (eller ja.. det var datumet för vår första natt som vi spenderade i det lilla gula på Länsmansgatan 17). Värdelöst och tråkigt tyckte jag som stormtrivdes i våran lägenhet bland mina dåvarande lekkamrater(?!). Hur som helst, flytten skedde till ett gult hus (som redan tidigare nämnt), med en övervåning, nedervåning och källare. Vad jag dock inte visste då, var att m-i-n andra halva var bosatt på gården intill. 

För att göra en lång historia kort: "Jag flyttade hit, och sen så satt våra gårdar ihop lika ofta som man såg oss tillsammans. Vi var åtskiljaktiga som små, och är det fortfarande." Mer eller mindre, även om det är långt mellan gångerna vi ses så är definitionen av "oss" och "vi" oförändrad. När "noll meter, samma gårdar men skilda hus, är för långt bort", kan väl tio mil bara göra än mer än förbannat ont, även om avståndet fortfarande inte gör någon skillnad. Fröken Marklund är och kommer alltid att vara nummer ett för mig, oavsett, för efter snart tretton år tillsammans så är nästan två år "utan" varandra som en fis i rymden.


101124 - "It's just a feeling and no one knows yet"

Dag 05 - Vad är kärlek?
Som jag redan tidigare, och vid flera tillfällen, klargjort är kärlek en stimulans för hjärtat under samtidig lokalbedövning av förståndet. I det stora hela alltså, medan det för mig också innehåller en hel del människor och mindre känslor - olika för tillfällen, situationer och personer. Inte för att göra någon större skillnad på dessa, men "mer eller mindre" trots allt.

Sedan två år och, snart, nio månader tillbaka har jag kunnat definiera ordet "kärlek" på ett annat sätt än tidigare och innan. Detta på grund av, eller tack vare, världens finaste kille som inte bara är allt jag någonsin önskat och velat haft, utan också ger mig så mycket mer än vad som borde vara tillåtet och är känslomässigt möjligt.

Därefter kommer vänskap, eller ja.. inte efter, men ni fattar poängen?
Vänner är någonting jag alltid varit omgiven av under hela min uppväxt, några få fortfarande kvar från förr, medan andra vände kappan efter vinden - så att säga. 
Ingen nämnd, och ingen glömd, för att göra det så enkelt som möjligt.

Kort sagt är kärlek inte bara någonting som alltid funnits i närheten och till hands, utan har allt eftersom också blivit någonting som fått ännu större betydelse - även om det ibland är på gott och ont eller fortfarande med en hel del undantag. Så som det alltid varit, väl.


101123 - "Pour me a heavy dose of atmosphere"

Dag 04 - Mina syskon
Som redan tidigare nämnt så är jag yngst i en skara av fem, med fyra (tre egentligen) systrar och en bror. Åldersskillnaderna är enorma - åtminstone mellan mig och resterande fyra. Närmast har jag i alla fall till Yurika, där det "bara" skiljer nio år och några månader, så vi börjar väl med henne.

Yurika är inte bara en glad och utåtriktad person med hjärtat på rätt ställe, utan har också en förmåga att stjäla all uppmärksamhet på den platsen där hon befinner sig - med sin otroliga personlighet och vackra utstrålning. Hon är en sådan där man mest av allt önskar att få ha i fickformat, och kan plocka fram när man som helst behöver någon som oftast alltid är villig att ställa upp (förmodligen någonting hon ärvt av vår gemensamma mamma). Världens finaste storasyster, kort sagt och helt enkelt, som jag önskar kunna träffa oftare.

Därefter följer Agneta, Viveca och Hans - "Lindgren" ursprungligen, men numera också en "Holm". För att göra en lång historia kort är dessa tre endast mina halvsyskon, såsom Yurika, och pappas tre tidigare barn - även om jag alltid talat om dem som mina riktiga. Relationsmässigt har vi väl egentligen ingenting gemensamt, mer än att jag tydligen rör mig på samma sätt som Agneta - är lika noggrann/försiktig som brorsan, och har en förmåga att vilja, men också kunna lära snabbt, precis som Viveca.

Trots tjugotvå mil, och långt mellan gångerna vi ses, så betyder dessa tre fortfarande världen, för utan dem hade jag nog varit världens tråkigaste människa. Det här är tre människor med hjärtan av guld och ett sinne för humor. Stolt lillasyster, och med all rätt.

101122 - "Maybe redemption has stories to tell"

Dag 03 - Mina föräldrar
Det här ämnet är väl egentligen ett av de jag faktiskt försöker undvika att skriva om, inte för att det är svårt att sätta ord på känslor utan mer för att det inte finns något att säga.

Till att börja med har vi min mamma, Gladys, som både kan se efter andra samtidigt som hon kämpar med att hålla ihop sig själv. Hon är inte bara en trygg famn och en axel att luta sig mot, utan också den som alltid stått bakom och tagit emot när benen inte orkat mer. Att påbörja någonting utan att få mamma involverad är nästintill omöjligt då hon alltid vill och försöker att finnas till hands, både fysiskt som psykiskt. Med fina egenskaper och en stark utstrålning blir den svaga personligheten osynlig och får vem som helst att blekna i jämförelse. Inte bara en vardagshjälte o ett lyckopiller, utan också världens bästa mamma.

För stamcell nummer två finns det, idag, egentligen inte så mycket att berätta - åtminstone inte mer än vad nedanstående inlägg kan göra rättvist. Det har i alla fall varit fint, en gång.
http://soundofsilence.blogg.se/2009/november/091108-ett-mycket-sallsynt-exemplar.html

101121 - "They don't understand you're all I have"

Ni vet väl att löften är till för att brytas? Eh.. hehe. Nä. Men gårdagen spenderades på annat håll - och i viktigare ärenden, så publiceringen av "min första kärlek" fick helt enkelt utebli. Får dock anstränga mig dubbelt så mycket idag och använda hjärnan extra mycket. Men nog tjatat!

Dag 02 - Min första kärlek
Så som många redan vet så är jag sedan tre år tillbaka upptagen med och av världens finaste människa. Precis som vem som helst, fast ändå så mycket mer än alla andra. Inte bara speciell och unik, utan också förbannat fin(/-ast) och otroligt vacker - rakt igenom.

Under första dagarna av sommarlovet -04, och den kommande ledigheten, befann jag mig inte bara i världens bästa sällskap, utan också under samma tak som världens bästa sällskaps familjemedlemmar - varav en jag fann lite mer intressant än de övriga, yngre tre.

Bortsett från alla löjliga "får-jag-chans-på?"-förhållanden under låg- och mellanstadiet hade jag aldrig tidigare känt mig så förbannat stolt som vid det första närmandet, trots att det bara var genom en kortare omfamning utan större betydelse. Ändå kom det att bli ett av de tillfällen jag sent glömmer. Ett hastigt ögonblick i en, mer eller mindre, blind situation. Va?

Ja, det var åtminstone så jag hann uppfatta allt - även om det inte blev mer än så den här gången. En längre vänskap med känslor som uttrycktes periodsvis, och något, åtminstone.

Den 17e januari 2006 var första gången, sedan följde den 5e februari som kom att bli våran dag. Dagar blev till veckor som övergick i månader, en tid som innehöll mer "tårar och sömnlösa nätter" än "förhoppningar och regnbågar" - men that's life, antar jag. Och det var första gången. Åtta månader och en vecka, för att vara sådär löjligt specifik, som alltid.

Två år senare, efter många "om" och "men", blev det officiellt igen. Den 9e mars 2008 - 
"Det tog mig först tretton år och fyrtiosju dagar, sen ytterligare två år och trettiotre dagar."

Något mer utöver detta, och det faktum som ÄR - än idag, krävs ingen större förklaring.
http://soundofsilence.blogg.se/2009/november/091114-det-kan-gora-ont-att-se-dig.html


101120 - "I know you are somewhere out there"

Till att börja med kan jag meddela att den ojämna uppdateringen kommer övergå i en daglig publikation hädanefter. Jag har nämligen bestämt mig för att följa trenden, och skriva om ett speciellt tema, varje dag - i trettio dagar. Detta innebär alltså att jag börjar avverka listan idag med att berätta lite "om mig", och får avsluta den lagomt på min artonårsdag med "ett sista ögonblick". Hah, eller eh.. ja, hehe. How-so-ever - here we go:

Dag 01 - Om mig
En övergripande presentation av vad jag heter, vem jag är och hur jag är väl kanske inte ses som nödvändigt, men lite kortdraget ska väl inte skada? Inledningsvis så föddes jag den 20e december 1992 på BB i Östersund för att senare få komma hem, sådär lagomt till julfirandet, och växa upp i ett mindre samhälle där alla vet allt om alla (och det du inte vet själv, vet andra) - också kallat Strömsund.

Med åren som följde skaffade jag mig en identitet och ett namn som jag under flera år kom att gå under - både i skolan som privat. Lillie kom inte bara att vara någonting jag kallades för, utan blev (för mig) också en livsstil och det kan väl tänkas att det faktiskt formade mig till den jag blev, eller spelade i alla fall en större roll, men mer ingående än så blir jag inte.

Under tiden i högstadiet, som var på Vattudalsskolan, samlade jag inte bara på mig en hel del erfarenheter, utan också en rad av fina minnen. Jag kom närmare min bästa vän och andra halva, men tillät också andra människor att närma sig och breddade därmed allt det sociala. Första året handlade mestadels om att undvika hjärtesorg och bara få vara, i sällskap av finare människor, men också utforska en hel del nya områden. Kärleken tog vid, och vad som stått överst på min "saker att göra innan jag dör"-lista (sedan sommaren -04) kom att bli verklighet. Men som alla vet brukar allt det vackra vara kort, och likaså det här..

Mer om detta i kommande inlägg, så jag lämnar livshistorian och går vidare med vem jag faktiskt är idag - och det: en bestämd brunögd och brunhårig tjej på sjutton år, som anser att siffran bara är en ålder och ingen livsstil. En fröken "Överanalys" - med långa rader av små ord, i en värld som inte alltid doftar smulpaj och/eller såpbubblor. En av "alla dem" - fortfarande med livet i behåll. Upptagen med det mesta, och likaså av den bästa (sedan snart tre år tillbaka), som jag också är förlovad med och snart får kalla sambo.

Med tre systrar och en bror på håll har jag aldrig kunnat definierat ordet familj, men ändå inte varit olyckligare för det då jag alltid omgetts av vänner som kunnat fylla ut tomrumet. 
Dock är också det här någonting som passerat, men än idag ett av det finaste jag har kvar.

Så, med detta sagt sätter jag punkt(.) och låter er undra över/ifrågasätta övrig information. Återkommer imorgon med "min första kärlek", även om jag redan omnämnt "den" här ovan.


100719 - "And everybody's getting tired of you"

Det spelar ingen roll om tisdagen är inom räckhåll. Saknaden ligger och skaver, gör ont och tar över. "Snart" gör mig arg, ledsen och illamående. Inte minst för att jag avskyr, och hatar, ensamheten, utan också för att jag inte kan hantera situationen. Åh! Vä-Ä-ärdelöst.

Hur som helst är det "bara" några få timmar kvar tills världens finaste kille kommer hem och.. är världens finaste kille, precis som det ska vara. Så, skitsamma om ytterligare en sömnlös natt (fylld av längtan) väntar. För imorgon, den här tiden, har jag världen åter.

Tillsvidare ska ni få ta del av mig. He-hu! Närmare bestämt femtio saker "jag tycker om.."

1. Sena sommarnätter
2. Musik som fastnar, påminner och känns
3. Att somna och vakna upp bredvid samma ansikte, kropp och själ
4. Lösviktsgodis på lågpris, och tacka vet jag då en nyplockad påse
5. Långa, spontana, roadtrips utan tystnad
6. Filmer som får verkligheten att blekna i jämförelse
7. "Vitamin Well (Fokus)", med smak av svarta vinbär
8. Lukten av nyklippt gräs
9. Morgonpromenader i sällskap med världens finaste
10. Choklad i alla former, smaker, färger och storlekar
11. Att få sakna och längta, ibland
12. Att kunna göra någonting för någon annan, när- och vadsomhelst
13. Mamma och pappa när dem försöker få allting att vara fint och bra
14. Ord och/eller meningar som når ända in 
15. Smaken av varm hjortronsylt 
16. Ringar som symboliserar kärlek och representerar tvåsamheten
17. Att inte behöva vara som alla andra och t.ex. grilla pannkakor istället för korv
18. Ljudet av hjärtslag som slår i takt med mina
19. Att vara den som vaknar tidigt och först
20. ..men också, möjligtvis den som somnar sist
21. Tim Burton och allt han någonsin regisserat/åstadkommit, för "so far so good"
22. Att få säga "vad var det jag sa..?" när man vet att man haft rätt
23. När jag och min bästa vän tänker precis likadant, i samma stund
24. Känslan att känna sig behövd
25. Att få vara den som har kontroll på läget
26. Gamla vänner som tar upp kontakten igen, efter en lång, eller än längre, tids tystnad
27. Sällskapsspel där det gäller att beskriva med andra ord - som skrivet el. också "Alias"
28. Synen av pojkväns bara överkropp, iförd vad som helst i övrigt
29. Känslan att jag snart (ändå senare) står som nybliven student
30. Att sitta ute på balkongen, under plåttak, och lyssna till regnet
31. Varm nyponsoppa, utan glass
32. ..därför att glass gör sig bäst ensam, i form av en "Royal" och med smak av sommarbär
33. När kreativiteten flödar, och man gör sig påmind av vad man/som en gång faktiskt varit
34. Min Nikon D5000 (även om den för tillfället inte används lika väl)
35. Stjärnklara höstnätter med inslag av frost
36. Att ha en personlig sömmerska/skräddare (whatsoever) hemma
37. Folk som inte tar någon skit
38. ..men även dem som kan stå upp för sig själva och yttra en åsikt
39. Ett nystädat hem, där dammet är borta, golvet moppat och sängen bäddad
40. Att mötas av en puss på pannan
41. Konsistensen av vaniljfudge
42. När något man längtat efter sker
43. Att inte känna ett behov att tänka "vad, när och hur"
44. Att räkna ner dagarna fram till Stockholm och Turkiet
45. Eftertänksamhet och omtänksamhet från andra
46. Tystnaden som infinner sig när någon sagt något dumt/gjort bort sig
47. Att prata omkull andra människor som inte kan erkänna sitt nederlag
48. Att få vara en del av två familjer, och att kunna känna sig delaktigt och behövd i båda
49. När barn behöver hjälp och antyder, eller vågar be, om min
50. Folk som inte, el. aldrig någonsin, skiljer mig ifrån mängden


100715 - "Make me number one on your playlist"

Just nu vill jag, mest av allt, bara lägga mig ned på golvet och skrika, slå med armarna och sprattla med benen.. men istället placerar jag arslet i soffan, och antar (jävla-)utmaningen!

1. Det finns få saker jag verkligen inte tål. Det första är mjölk (på grund av laktosintoleras), det andra är pälsbeklädda varelser (och hur nu detta ska gå i Turkiet är för mig fortfarande obegripligt) och det tredje är brödsmulor på golvet.

Ingenting är så förbannat irriterande som när man går och känner hur det knastrar, under fötterna. Hela världen vänds upp och ned (åtminstone mitt humör) och känslan att vilja göra någon riktigt illa infinner sig. Acceptabelt är det när det handlar om mindre smulor, som kan ses som "damm", men när det kommer till halva knäckebröd - då går jag bananas.

Precis vad som hände häromdagen när någon måste missat munnen, totalt, eller inte insett att det fanns ett bord vid vilket man skall sitta och äta. Detta resulterade i att jag drog fram dammsugaren (eller också snabeldraken som pojkvän ett så fint kallar den) klockan strax-efter-sju på morgonen. Antingen är det för rent, eller så är det inte alls.

2. Förutom mitt pedantiska beteende, som man antingen älskar eller hatar, har jag andra egenskaper. En av dessa, som jag ibland finner irriterande, är ett (förbannat) sifferminne.

Inte nog med att jag har en hel del person- och telefonnummer inpräntade i lillhjärnan så finns där även en hel del koder till diverse kort, lås och bommar. Att folk givetvis, och mer än gärna, tar del av detta är väl kanske ingenting att grina-olle över. Men(!), kom då inte och häng läpp när saldot visar minus, värdesakerna är borta eller inkorgen riktigt pinsam.

3. Tillskillnad från många är jag inte den som väljer att stanna uppe hela natten för att dagen därpå ligga kvar i sängen fram till sent på eftermiddagen. Anledningarna är få, men grundande. Frukost är, kanske, dagens höjdpunkt och någonting jag absolut inte kan, eller får, missa/hoppa över.

För många spelar det absolut ingen roll vilken tid på dygnet man väljer att smöra en macka och slänga på diverse pålägg för att till sist hälla upp ett glas juice, kanske steka ett ägg, eller till och med.. göra en omelett. Men för mig är det förbannat viktigt att det sker under morgonens tidigare timmar, det vill säga kring sju-åtta. Detta endast för att det känns så annorlunda (vilket gör skillnad) då. Tystnaden, stämningen och.. lukten! Tragiskt, men sant.

4. Egentligen är detta ganska internt, men att jag har två pojkvänner (än mer eller mindre oundvikligt) känns förbannat.. fint(?), på något konstigt vis, och är bekvämt - för den delen.

Sedan att jag faktiskt kan skilja dem åt hör inte hit, även om jag lät det bli sagt. Så för att undvika missförstånd ligger jag, i skrivande stund, och väntar på att Björn ska sluta jobba!

5. Någonting jag kanske borde hålla för mig själv, men ändå inte gör, är hur jag förstorar upp saker och överanalyserar känslor, ord och tankar. Jag vill.. få fantasin till verklighet.

För även om Seppa inte kan slänga upp mig på ryggen, hoppa bland granar och blända mig i solskenet så är han fortfarande m-i-n verklighet. Även om min värld inte förtjänar det. 
"-Evigheten betyder ingenting utan dig. Jag skulle inte vilja leva en enda dag utan dig."

6. Avslutningsvis (eftersom att utmaningen i grund och botten bara innefattar sex sanningar).. jag är överambitiös och känner nästan alltid ett behov av "måsten". Måste räcka till, måste vara bra (och kan bli bättre), måste synas, måste höras, måste veta vart/hur/när, måste.. ingen-jävla-ting!? Att jag däremot kan, behöver och vill är ännu okänt.

Men innan jag punktar väljer jag att utmana: Anton, Jenny, EmieTereseRebecka och Linn. Med detta sagt avrundar jag och återgår till "Planet 51". På återseende så länge, sötnosar!


Listat - "Visste du..?"

att jag vill sluta känna mig så förbannat begränsad.
att jag har prestationsångest, med positiva resultat?
att min senaste kyss smakade flour och havregrynsgröt, med en eftersmak av drottningsylt!
att jag lyssnar mycket på vad hjärtat säger.
att jag funderar på skillnaden mellan, sunt, förnuft och känslor.
att jag pratar utan att tänka, och DET är nog höjden av dumhet. 
att jag inte gillar krav och "måsten", stress?
att min första riktiga kyss måste ha varit väldigt dålig, detta för att jag inte minns offret.
att jag avskyr när folk snackar bakom ryggen och över huvudet på mig. Eller ja.. pratar!
att kärlek är stimulans för hjärtat under samtidig lokalbedövning av förståndet.
att jag gillar tidiga mornar, innan solen riktigt gått upp och före hjärnan vaknat.
att jag alltid kommer att vara i behov av planering, och det för att vara beredd.  
att jag är förälskad i sommarnätter med inslag av allt och ingenting. 
att sist jag grät hade jag antagligen(!1!) en förbannat bra anledning.
att min mobiltelefon är tre år, några månader och fortfarande vid liv.
att när jag vaknar på morgonen springer jag upp ur sängen och ner i köket, för då kurrar'e.
att innan jag går och lägger mig ofta funderar över morgondagens bestyr, och ja.. veckans.
att jag just nu tänker på hur ensamt, tomt och kallt det kommer bli inatt.
att imorgon kommer jag vakna upp under samma tak som min bästavän.
att jag hoppas jävel att simonssons sänker priset på lösviktsgodis nu. 79 kr/kg är INTE sweet.
att jag verkligen vill och behöver lära mig att andas, fokusera på vad som är och inte tvärtom.

Listat - "Dagens, jag/min, osv."

Frukost: Havregrynsgröt med hemmagjord lingonsylt och mjölk (laktosfri dessutom, viktigt!!1!), 2st mackor med pålägg och 1st ägg, avslutningsvis.. en kopp te!
Händelse: Det är lördag, människor. Vad brukar lördagar innebära? G to the odis, givetvis. Karameller i alla former, färger och smaker. DET är höjden av lycka!
Planer: Var någonting i stil med ”slå klackarna i taket”. Jag ska åtminstone roa mig tillsammans med världens finaste bästa-vän och Madeleine Larsson.
Vill ha: Nog för att fritiden är överflödig.. men det vore inte helt fel med sommarlov i alla fall. Sommar, värme och allt därtill. Och ja, Turkiet också för den delen!
Saknad: Högstadiet? 7, 8 och 9jävla-b. Tiden inklusive människorna. Även om allt det vackra är kort så är det fortfarande de finaste stunderna jag har med mig.
Drog: Kortfattat - "Lillebrors bästa kola-jävla-blandning".
Tråkigaste: Jag har inte varit utanför dörren på snart tre.. fyra dagar? Även om det varit grått till och från så är allting annat bättre än att sitta inne utan.. allt.
Finaste: Sebastian Wallberg. Hela dan', varje dag. Jämt.
Önskan: Jag har inga önskningar, bara mål.
Måste: Klä på mig. Ja, egentligen bara om jag inte ska behöva ursäkta mig inför ett hundratal.
Dricka: Dricka.. eller dryck ? I alla fall blir svaret grönt te, även om jag inte ens förstod frågan.
Köp: Jag köpte ingenting, men jag beställde ett paket (en påse?) lingongrova.
Mat: Fisksoppa?! HAH! Och den föll mig i smaken.. Joho! Ja, jag var mästerkocken, helt enkelt.
Sjuka: Ingen utöver ”den vanliga”.
Kärlek: Världens finaste Sebastian Wallberg.
Mående: Bättre, dock trött och omotiverad.
Du har på dig: En morgonrock och tofflor. EH!
Du längtar efter: Bästa-vän! MEN, SN-N-ART.
Låt: Britt Nicole - Safe. För bra för att vara sann.
Dusch: Inträffade strax kring två-tiden i e.m.
Frisyr: Well.. DEN är åtminstone redan färdig för utgång.
Smink: Precis som frisyren är allt förutom klädseln redo!

Jag har insett att min senaste kyss var: Fin.. och nästan liten efterlängtad.
Jag lyssnar på: Melissa Horn – Vår sista dans.
Jag pratar bara med: Dem jag fortfarande står nära och.. tycker bra om!
Jag tycker om: Att somna och vakna upp bredvid samma person, om och om igen.
Min första riktiga kyss var: Mysig, och fortfarande något av det finaste jag minns.
Jag avskyr när folk: Pratar över huvudet eller bakom ryggen på mig. Usch och TVI!
Jag gillar: Hm. Tidiga mornar, värme och regn (inte i kombination), hösten och frostiga träd.
När jag vaknar på morgonen är jag: Väldigt, väldigt, ivrig på att få äta frukost. Hah.. Jaha?
Jag är förälskad i: Blåa ögon och leendet därtill.
Jag kommer alltid minnas: Som sagt.. 7-8-9:an!
Sist jag grät: Nog för att iver över frukost är konstigt, men att vakna mitt i natten och ha sådan förbannad ångest över en oöppnad yoghurt som står i kylskåpet (men som egentligen inte existerade överhuvudtaget) och gjorde mig både ledsen och arg, toppar ändå listan över knäpphet. Det var dock inte sist, men ändå. Sist var.. under tiden jag kokade ägg, vilket var.. igår, närmare bestämt. Behöver jag nämna att jag är speciell?
Min mobiltelefon är: Vit och gammal. Men fortfarande my precious!
Kärleken är: En stimulans för hjärtat under samtidig lokalbedövning av förståndet, kanske.
Innan jag går och lägger mig tänker jag: Nä, inte alls? Jag bara sover.
Just nu tänker jag: På hur förbannat mycket jag e-egentligen saknar ”utgång” och allt det.
Bebisar är: Baciller, eller ja.. bebisar är väl förvisso inte barn. Men dem kommer att BLI!
Idag har jag sovit: Inte alls! Inatt sov jag dock, och det gjorde jag bredvid min fin-finaste.
Ikväll ska: Jag mest glädjas åt tanken över att min bästa-vän befinner sig inom räckhåll.
Imorgon ska jag: Försöka göra så lite som möjligt, men förhoppningsvis hitta på något ändå.
Jag vill: Massor.. men mest av allt kunna kontrollera mitt humör & beteende mot/inför andra.


Listat - "Önskelista, del 3"

Egentligen så hade jag inte tänkt lista några fler önskade materiella ting, men en ytterligare fortsättning, alt. avslutning, av önskelistan känns åtminstone en aning nödvändigare än att i detalj beskriva vad jag gör under dagarna och så vidare! Ehe, ja.

12. Armband och ringar! Armband med amulett, ingraverad text, text även på ringarna.
13. En skepparjacka. Och lika förberedd som alltid så har jag redan hittat den perfekta!
14. Plattång från Björn Axén (OBH-nordica). Inte mig emot att få fortsätta ha håret kvar.


Listat - "Önskelista, del 2"

Wa-wa-wo-a. Det krävdes mycket energi och lite därtill för att försöka göra en kort lista längre. Åtminstone med rimligare altenativ. Därför kommer här en fortsättning av denna.

7. Underkläder! Här drar ni ett säkert kort. Man (läs: jag) kan aldrig få för mycket av dessa.
8. Merry Cranberry-serien (alt. utvalda produkter), Body Shop. En given och självklar favorit.
9. En klocka (dock inom "orimligt-kategorin"). Calvin Klein har ett par m-ycket attraktiva..
10. Ett halebop-kontantkort, laddat med 300 kr (el. mer för den generöse).
11. En scarf! I större variant (För den invalide: typ halsduksliknande). Helst i svart/vit/grå.


Listat - "Önskelista"

Med tanke på att jag inte börjar nästa lektion förrän om en kvart typ, och i brist på annat, så kan jag lika gärna påbörja min önskelista inför födelsedag/julafton. Även "önskelista"..

1. Volume master från Björn Axén. Mitt livlösa hår börjar gå mig på nerverna.
2. Ny, rymlig, handväska. Inte mig emot att slippa genomblöta böcker/papper.
3. Scott-beanie! Med tanke på kalla vintrar här i norr så behöver jag en mössa.
4. Övernattning på något mysigt hotell för två. Vad sägs om Holiday Club, Åre?
5. Smink är säkert. E.x. mineralpuder, vit kajal, ögonskuggor i beige/brunt/vitt.
6. Pengar, pengar och återigen, pengar. Det är godkänt att jag får bestämma.

 

      


RSS 2.0