soundofsilence

Dag 04 - Mina syskon
Som redan tidigare nämnt så är jag yngst i en skara av fem, med fyra (tre egentligen) systrar och en bror. Åldersskillnaderna är enorma - åtminstone mellan mig och resterande fyra. Närmast har jag i alla fall till Yurika, där det "bara" skiljer nio år och några månader, så vi börjar väl med henne.

Yurika är inte bara en glad och utåtriktad person med hjärtat på rätt ställe, utan har också en förmåga att stjäla all uppmärksamhet på den platsen där hon befinner sig - med sin otroliga personlighet och vackra utstrålning. Hon är en sådan där man mest av allt önskar att få ha i fickformat, och kan plocka fram när man som helst behöver någon som oftast alltid är villig att ställa upp (förmodligen någonting hon ärvt av vår gemensamma mamma). Världens finaste storasyster, kort sagt och helt enkelt, som jag önskar kunna träffa oftare.

Därefter följer Agneta, Viveca och Hans - "Lindgren" ursprungligen, men numera också en "Holm". För att göra en lång historia kort är dessa tre endast mina halvsyskon, såsom Yurika, och pappas tre tidigare barn - även om jag alltid talat om dem som mina riktiga. Relationsmässigt har vi väl egentligen ingenting gemensamt, mer än att jag tydligen rör mig på samma sätt som Agneta - är lika noggrann/försiktig som brorsan, och har en förmåga att vilja, men också kunna lära snabbt, precis som Viveca.

Trots tjugotvå mil, och långt mellan gångerna vi ses, så betyder dessa tre fortfarande världen, för utan dem hade jag nog varit världens tråkigaste människa. Det här är tre människor med hjärtan av guld och ett sinne för humor. Stolt lillasyster, och med all rätt.