soundofsilence

H to the ä-r-l-i-g-t. Härlig väder! Det regnade konstant enda fram till Bodarna där det gråa övergick till vit snö som nästan rasade ner på vägen. Men samtidigt som vi passerade Kånkbacken började regnet slå mot bilrutan igen. Ni förstår att jag jublade när jag klev ut på parkeringen och insåg att jag skulle behöva vistas på stan tills dess att jag funnit mig en jacka. Dock så föll ingen varken mig eller pappa i smaken. En bortkastad timme senare bestämde vi oss för att leta vidare ute på Lillänge och Team Sportia.

Jag kan ju tala om att det kändes mäkta skönt att slippa gå ut därifrån tomhänt. Dessutom var det inte helt fel att vi fick varsin jacka till priset av en (med tanke på att jag först tänkt köpa samma modell på Sportringen i stan men ångrat mig i sista sekund). Hann därefter även med att besöka Coop, El-giganten, Jula, Motorhuset och diverse bilhandlare innan vi begav oss hemöver. Helt okej-dag som det verkligen skulle behövas flera av!

Nog för att det var någon annans pengar som spenderades så kategoriserar jag den här dagen som fars dag i förskott. Jag har aldrig lärt mig, eller egentligen ens tagit mig tid, att värdera och uppskatta allt han gör för mig. Konstigt nog är det oftast vid sånna här tillfällen jag inser hur mycket jag egentligen uppskattar mina föräldrar, i det här fallet pappa. Givetvis inte för att han varit generös, utan bara överhuvudtaget.

Kvällens planer blir ungefär i stil med gårdagens. Inga. Men samtidigt kan jag lika gärna passa på att spendera tid tillsammans med mina stamceller (dock fortfarande med vetskapen om att vi brukar sluta på skilda håll..). Som sagt, en aning trist men samtidigt kanske lika bra.

Dagens konstaterande: Jag spenderar alldels för lite tid tillsammans med pappa!
Kvantitet bygger tillit eftersom man med mycket tid tillsammans med sina föräldrar också bygger relation. Way-to-go! Nu blir det bakning inför morgondagen, därefter mys i soffan.