soundofsilence

"..och så var jag halv, igen."

Precis så löd min statusrad i söndagskväll när världens finaste pojkvän lämnade mig för 1 veckas arbete, tjugosju mil norrut. Men även om det inte kom som en blixt från en klar himmel, den här gången, så gick luften ur mig. Det var rödsprängda ögon, svaga ben och tomhet på sjuka nivåer. Jag kände mig som världens gråaste människa i en värld full av liv, kort sagt. Det bör även tilläggas att om jag ska behöva gå igenom det här i slutet av varje vecka.. så kommer jag gå sönder. Åtminstone stundvis, och bit för bit.

Hur som helst och i alla fall så har jag fått tiden att gå (trots att timmar, minuter och sekunder känns som dagar, månader och år) genom att ta tag i saker och få någonting att hända. Det behöver inte bara vara att avsluta en uppgift - utan likaväl påbörja en. Så nu ligger jag inte bara steget före, utan har också någonting att fördriva dagarna med. Eller ja.. när ensamheten kommer ikapp, snarare.

Tisdagkväll, och ungefär 44 timmar kvar tills dess att mitt hjärta slår i takt med "någon" annans. Men annars då? Ja.. trots att jag är världens cry-baby emellanåt så har stamcell nummer ett förgyllt både gårdagen och dagens längsta timmar. Ett längre besök idag för att tillsammans baka två olika sorters matbröd bidrog inte bara till ett ggladare-jag, utan gjorde också att det tomrum som annars ekar tyst fylldes med värme och skratt.

Världens finaste mamma med ett hjärta av guld, kort sagt. Och med detta kryper jag ner i soffan, under täcket och inväntar ett samtal, för att därefter kunna sova någorlunda tryggt.

Och med mindre än en månad kvar till första advent har morgondagens to-do listats. För den trögtänkte innebär det givetvis att jag kommer spendera fredagen på annat håll, och förmodligen inte komma hem tomhänt. Till mig eller från mig var väl en annan sak. Ehe! 

Förra årets julklappsinhandling påbörjades redan i mitten av oktober, för att vidare delas upp under november och december, mest på grund av den ekonomiska sakens skull. Men i år är det nytt, större, bättre (eller ja, bättre åtminstone). För även om allt vad detta medför faktiskt har sin charm, tänkte jag ändå försöka mig på att få detta ur världen redan imorgon, så gott som i alla fall. Och nu med sällskap, bättre och finare sådant.

Så för att ursäkta en kortare tids frånvaro i förväg har jag nu klartgjort vad min lediga tid kommer betyda, förutom uppgifter och projket. Mestadels för att göra någonting mer eller mindre opersonligt till det motsatta. Lite mer jag helt enkelt. Tillsvidare får ni nöja er med glesa uppdateringar, förmodligen ordlösa sådana också - men "mer än tusen ord" var det!

Det blir vad man gör det till, och gör man det inte - så blir det inte, helt enkelt. Därför tänker jag inte börja det här inlägget med att ursäkta min frånvaro, utan istället fortsätta uppmana er om att hålla ut. För snart, och då: väldigt snart, kommer jag hänvisa till en mer berättande beskrivning av hur/var/när och varför. Well.. en bildlig beskrivning, rättare sagt.

Så, tills vidare, keep up the good mood och på återseende. Kanske ikväll, kanske imorgon.

Long time no see, som man säger i US and A (och gör man inte det, så torkar jag tårarna och kommer igen så småningom)! Hur som helst är jag tillbaka och åter där jag hör hemma - Strömsund, Jämtland. Lite kallare förvisso, men fy-jävla-sjutton vad det inte spelar någon roll. "Borta bra men hemma bäst" är mer än bara en uråldrig och uttjatad klyscha. Mer om detta i nästkommande inlägg, och när jag tar mig den tiden är ännu osett.

Skolan har kommit igång, och likaså stressen över att hinna med och räcka till. Jag har en del saker som ligger och väntar, men varken motivation eller inspiration till skrivandet. Det får helt enkelt vara tills vidare, eller tills jag kommit hem från "dagens-to-do"! Bärplockning med andra ord, och det i sällskap av världens finaste kille - kanske med kameran till hands (i min hand, för den som missade poängen). Ett lånat makroobjektiv, var det visst, ja-ah-a!

Fröken "Uppdaterar-Sällan" (läs: eller-också-helst-aldrig) har gått och blivit tussig (alt. "krimen", som svärfar säger), så det är inte för intet som jag väljer att sitta inne, med data-patan på magen, och göra så lite som möjligt. Två veckor har susat förbi sedan sist jag lämnade långa rader av få ord (även om det var mer vice-versa), men ändå blir det inte bättre än såhär. Ett mindre livstecken från min sida och en s.k. "lättnadens-suck" från eran.

Vad som händer härnäst är, främst, ett kortare besök i huvudstaden för Sonisphere, där bl.a. Iron Maiden är listad, och därefter en veckas semester i utlandet tillsammans med världens finaste familj-två. Jag har, med andra ord, en hel del kvar att längta efter och se framemot - trots veckans bakslag som liknande en smäll på käften.

Men trots hårda ord och med-foten-över-kanten har jag nog aldrig känt mig så förbannat stolt som nu. Även om det varken syns eller märks så väger viljan att kunna leverera och därmed överleva starkare än allting annat. Och DET, mina vänner, är vad jag har att tacka världens finaste kille för. Inte nog med att han får mitt hjärta att slå ett extra slag så gör han mig även fullständig, och fullständigt lycklig. Rakt igenom.

Med långa rader av få ord, och ännu mindre information, avrundar jag nu och återkommer. Förmodligen bakom eller framför kameran. Förmodligen. Om jag orkar?! Och bara k-A-nske.

En påminnelse till mig själv inför kommande evenemang, eller också inför nästa år; det blir aldrig som du tänkt dig. Det är också en sammanfattning av helgen, och Dundermarknaden.

Torsdagen spenderades tillsammans med pojkvän ett och två i en bil mellan rondellerna, OKQ8 och Hembygdsgården. Det blev en relativt tidig kväll, inte minst för mig och pojkvän ett, som avslutades med ett besök hos familj nummer två.

Fredagen inleddes hemma, började hos Jessica, fortsatte hos Micke och pågick uppe på berget. Därefter fick jag skjuts av "moster" Anne ner på området där jag påbörjade en intensiv jakt av.. eller ja, efter bästavän och bättre vän. Med målet i sikte begav vi oss in
på området, mot scenen (där Eric Saade befann sig) och armbågade oss fram bland ett trettiotal skrikande *ffFfAAnZz*.

Dock konstaterade vi ganska tidigt att det fanns betydligt mer att se på andra sidan stängslet och spatserade ut genom grindarna. Korv eller godissnören var våra alternativ, även om det hela ledde till en polis som vägrade låna ut sin mössa. En halvtimme senare hade jag tappat bort, eller också - lämnat av bästavän och stött ihop med fina/-re pojkar. Kvällen slutade tidigare än väntat och redan en halvtimme senare var jag och pojkvän ett påväg hem för välbehövd och efterlängtad sömn.

Lördagen innebar inte bara dag två av tre (där en av dessa redan passerat) utan också bröllop i Laxsjö. Världens finaste fyrtiofem minuter, med ett oräknat antal rysningar, senare befann vi oss i bilen, påväg hem för att svita om, påbörja intaget och avsluta evenemanget tillsammans med resterade. Ett utmärkt sätt att inleda kvällens bravader, med trevligare sällskap, även om "bravader" uteblev och hemgång nalkades. Men trots att kvällen slutade strax före nio befann jag mig inte hemma och i säng, eller rättare sagt - min säng, förrän vid halvfyra på morgonen (detta efter en nära-döden-upplevelse nedför Lindbergsbacken!).

Under söndagen, när benen bar oss alla, promenerades det en hel del. Först ner på marknanden och runt bland "knallarna", sedan tillbaka hem för att fortsätta upp på berget. En timmes socialt umgänge senare var vi påväg igen, denna gången neröver, över bron och ut på Näsviken för att hämta Björns bil och "det överblivna".

Med helgen bakom mig/oss och med en kortare sammanfattning lämnar jag ämnet och avslutar inlägget med att informera om att fröken med långa rader gjorde ett kortare besök i Östersund tillsammans med stamcell ett, för en mindre utsmyckning. Härnäst inväntar jag pojkvän ett för en god natts sömn, även om jag dessförinnan fundeliderar på att se film och mysa i soffan. Detta med sällskap av, åtminstone, stamcell ett och, förhoppningsvis, två.

Midsommarafton och dans på logen i Brattbäcken! Me-en vad gör väl det, när man istället kan göra någonting impulsivt och mysigt, fortfarande med människor man tycker bättre om?

Så, med väskan packad, maten handlad och bilen tankad åker jag iväg, någonstans. Eller rättare sagt.. ingenstans. Men ut i skogen bär det av med pojkvän ett, två och bästa vän.
Trevlig midsommar!

Trots kommenterarer som får vem som helst att reagera, var det väldigt längesen jag hade det lika fint och bra som nu. Men med vetskapen om att "allt det vackra är kort" bör jag inte uttala mig alltför mycket, även om någonting utöver "fint och bra" känns omöjligt.

Hur som helst är jag fortfarande ensam hemma, dock inte helt och hållet då pojkvän håller mig sällskap. Detta inte bara för stunden/tillfället, utan - hela tiden, varje dag. Sedan att det är resultatet av någonting annat.. sämre, var en annan sak, något som förblir oskrivet.

Förutom mysiga mornar, dagar, kvällar och nätter har jag en hel del som väntar. Det mesta - att se framemot. Och med detta kortare inlägg, eller livstecken, avrundar jag och återkommer när det finns mer att dela med av. Någonting mer intressant, åtminstone.

Jag har, utan att överdriva, så förbannat tråkigt att sängen känns som ett självklart alternativ. Anledningen? Ensam hemma. Varför? Pappa är i Sundsvall, mamma är påväg mot Umeå, pojkvän sitter i en lastbil med destination: Karlstad, och bästa vän är mer strandsatt än bosatt i Öster-jävla-sund. Så vad gör jag? Klockan är snart halvåtta.. det är söndag, och knappt elva grader ute. Värdelöst! Värdelöst och förbannat onödigt, tråkigt och.. och.. OCH!

För någon är "ensam hemma" ett hallelujah-moment som resulterar i vilda kvällar och impulsiva nätter, men för en annan innebär det kaos. I hjärnan. Hjärtat. Och det blir säkert bättre när jag plågar mig själv med långa rader och en ännu längre tankeverksamhet.

Hur som helst. Jag slipper ensamheten om lite mer än ett dygn, så tillsvidare behövs endast, eller bara(..), en mindre sysselsättning och därefter kommer timmar, minuter och sekunder ticka förbi innan jag ens hinner känna. Nummer ett blir försök till kreativt tänkande, för även många större problem har lösningar. Ja - åtminstone mina!

Dagens "what-to-do" har hittills resulterat i två maskintvättar, ord-ning (heheh) och reda i bokhyllan, bortplock av pryttlar både från över-/nedervåning samt källare, en renbädad säng och även en mindre rensning av kylskåp/skafferi. Har dock inte hunnit bli belönad,
och choklad skulle absolut inte vara helt fel. Me-E-en, istället skjuter jag sötsuget åt sidan och lämnar plats för godare kvällsfika i form av mackor, frukt och te. Highfive, strike, score!

"Hej!
Du hade VG på matte-provet (Bra!). Din algebraiska behandling av problemen visar att du har blivit säkrare på algebra. Därmed tycker jag att du har visat så mycket kunskaper i B-kursen att jag kan sätta ett G på dig i slutbetyg. Glöm inte att lämna igen boken (lärar-facket).
Ha en skön sommar!"

Även om särskrivningen får mig att tjuta och grina illa, var DET DÄR höjden av lycka. För ja, det ska jag minsann. "Ha en skön sommar" alltså, och nu; en förbannat-jävla-skön sådan. 
Men dessförinnan ska jag: kom-ma ihåg(!) att läm-na igen bok-en, i lärar-facket.

För en mer ingående beskrivning av lördagskvällen hänvisar jag till min bästa vän, det även om vi under kvällen/natten befann oss på skilda håll. Hur som helst var det, förutom långt över mina förväntingar, en bättre-kväll, så länge den varade åtminstone.

Gårdagen inleddes av ett kortare besök från finare-vän, som därefter gjorde mig och pojkvän sällskap ut på byn. Godis för en och femtio senare begav vi oss hemöver för lunch innan jag vinkade av finare-vän och gjorde ett kortare besök i Tullingsås, tillsammans med familj nummer två, hos "momma" och "moffa"! Lika uppskattat varje gång, och än mysigare!

I alla fall är detta verkligen inte vad dagens inlägg skulle innehålla, fast åt andra sidan bör jag väl kanske fortsätta med meningslösa inlägg tillsvidare? Well, det är antingen.. eller... !

För mycket tankeverksamhet under gårdagen resulterade i att jag missade min bästa vän.. nog för att det kommer jämna ut sig ikväll. Detta då jag, efter övertalning, bestämt mig för att spendera kvällen på annat håll och tillsammans med finare/bättre människor.

Fram till dess har jag ingen aning om vad som kommer ske, även om det sedan tidigare varit sagt att lördagen skulle innebära "motormässa" i Östersund/Frösön. Fast, åt andra sidan hade väl ingen (åtminstone inte vi) räknat med regn i varierande mängder. Åh.. ja.

Hur som helst är det, oavsett väder, fortfarande lördag. Lördag och helg! Därför tänker jag nu avrunda och återgå till veckans höjdpunkt och dagens to do. Tacka vet jag lågprisgodis!

Genom att kasta ett öga ut genom fönstret kan jag, med all säkerhet, fastställa att åtminstone vädret ser lovande ut. Regn, regn och åter igen - regn. Men vad gör väl det när det finns så mycket annat att sysselsätta sig med inomhus? Så, förutom att ha lagt harpan ett antal gånger har jag lyckats gjort mig i ordning, det sista av en ännu okänd anledning..

Eller ja.. nog för att min bästa vän förväntas komma inom en halvtimme(!), även om hon faktiskt redan fått varit med och sett det mesta. Så om jag nu - mot all förmodan, skulle sitta spritt språngandes naken skulle det vara skitsamma. Ehe! Åtminstone nästan.

HUR SOM HELST. Från friheten att kunna vara naken till dagens; what to do? Det blir förmodligen ingenting annat än en helt vanlig fredag, säkerligen inomhus. Denna tillbringas framför "The Imaginarium Of Doctor Parnassus", och förhoppningsvis i trevligt sällskap.
Men nu, och först, tänkte jag leka med min bästa vän och andra, bättre, halva. L-later!

Klockan är halvåtta, och om drygt fyrtio minuter sätter jag mig på bussen in till Östersund för att göra vad jag bävat inför under flera veckor. Veckor som kan räknas om till ett antal månader! Eller ja, dagar.. förvisso. Men ändå! Timmar.. dagar.. livstid.. Vad är skillnaden?!



ÅH! Och så var dagens höjdpunkt förbi. Nu håller jag lilltummen och hoppas jävel för att det här går ur vägen och att jag, efter idag, aldrig någonsin behöver utsättas för liknande igen.

Efter gårdagens många "om" och ännu flera "men" satte jag mig tillslut ned, dock motvilligt, och började grunda helvetesfunktionerna. Åh, johodå! Fastän det ett tag var som att försöka tyda hieroglyfer, kunde jag tillslut lösa ekvationssystemen, grafiskt. Och DET var höjden av lycka (med en känsla av frihet)! Även om jag aldrig någonsin kommer dra nytta av den kunskapen, eller ja.. med - möjligen, ett undantag för morgondagens provskrivning.

SÅ! Med den arma insatsen kunde jag lägga matteboken åt sidan för kanske(!!1!) sista gången, beroende på imorgon. Hur som helst var det i alla fall sista gången jag tog upp någonting som rör mina studier och försökte göra någonting intressant av dem. Ehe, ja.

Det börjar närma sig en hel del evenemang och nöjen dessutom, av vilka "köpmanna" kommer härnäst. Och givetvis står jag nu, som väntat, i valet och kvalet om det blir utgång eller hemmasittarkväll. Men varför? Jag kan antingen låta vädret bestämma, eller ta ett självständigt beslut. Ändå överväger jag att låta vädret avgöra hurvida det passar sig med en vistelse utomhus.. helt enkelt för att underlätta och bespara mig större funderingar.

ELLER! så låter jag var och en av er komma med fem negativa resp. positiva anledningar till varför jag inte borde och/eller borde befinna mig på annan plats - än hemma, under helgen. Nu förväntar jag mig givetvis kommentarer till detta inlägg, för tid vet jag att ni har.
Hur? Jo, genom att ni suttit och scrollat er genom denna text och förmodligen hittat


....


..enda

...

....


..hit.