soundofsilence

Klockan är halvåtta, och om drygt fyrtio minuter sätter jag mig på bussen in till Östersund för att göra vad jag bävat inför under flera veckor. Veckor som kan räknas om till ett antal månader! Eller ja, dagar.. förvisso. Men ändå! Timmar.. dagar.. livstid.. Vad är skillnaden?!



ÅH! Och så var dagens höjdpunkt förbi. Nu håller jag lilltummen och hoppas jävel för att det här går ur vägen och att jag, efter idag, aldrig någonsin behöver utsättas för liknande igen.