soundofsilence

Fröken "Uppdaterar-Sällan" (läs: eller-också-helst-aldrig) har gått och blivit tussig (alt. "krimen", som svärfar säger), så det är inte för intet som jag väljer att sitta inne, med data-patan på magen, och göra så lite som möjligt. Två veckor har susat förbi sedan sist jag lämnade långa rader av få ord (även om det var mer vice-versa), men ändå blir det inte bättre än såhär. Ett mindre livstecken från min sida och en s.k. "lättnadens-suck" från eran.

Vad som händer härnäst är, främst, ett kortare besök i huvudstaden för Sonisphere, där bl.a. Iron Maiden är listad, och därefter en veckas semester i utlandet tillsammans med världens finaste familj-två. Jag har, med andra ord, en hel del kvar att längta efter och se framemot - trots veckans bakslag som liknande en smäll på käften.

Men trots hårda ord och med-foten-över-kanten har jag nog aldrig känt mig så förbannat stolt som nu. Även om det varken syns eller märks så väger viljan att kunna leverera och därmed överleva starkare än allting annat. Och DET, mina vänner, är vad jag har att tacka världens finaste kille för. Inte nog med att han får mitt hjärta att slå ett extra slag så gör han mig även fullständig, och fullständigt lycklig. Rakt igenom.

Med långa rader av få ord, och ännu mindre information, avrundar jag nu och återkommer. Förmodligen bakom eller framför kameran. Förmodligen. Om jag orkar?! Och bara k-A-nske.