soundofsilence

Jag har, utan att överdriva, så förbannat tråkigt att sängen känns som ett självklart alternativ. Anledningen? Ensam hemma. Varför? Pappa är i Sundsvall, mamma är påväg mot Umeå, pojkvän sitter i en lastbil med destination: Karlstad, och bästa vän är mer strandsatt än bosatt i Öster-jävla-sund. Så vad gör jag? Klockan är snart halvåtta.. det är söndag, och knappt elva grader ute. Värdelöst! Värdelöst och förbannat onödigt, tråkigt och.. och.. OCH!

För någon är "ensam hemma" ett hallelujah-moment som resulterar i vilda kvällar och impulsiva nätter, men för en annan innebär det kaos. I hjärnan. Hjärtat. Och det blir säkert bättre när jag plågar mig själv med långa rader och en ännu längre tankeverksamhet.

Hur som helst. Jag slipper ensamheten om lite mer än ett dygn, så tillsvidare behövs endast, eller bara(..), en mindre sysselsättning och därefter kommer timmar, minuter och sekunder ticka förbi innan jag ens hinner känna. Nummer ett blir försök till kreativt tänkande, för även många större problem har lösningar. Ja - åtminstone mina!

Dagens "what-to-do" har hittills resulterat i två maskintvättar, ord-ning (heheh) och reda i bokhyllan, bortplock av pryttlar både från över-/nedervåning samt källare, en renbädad säng och även en mindre rensning av kylskåp/skafferi. Har dock inte hunnit bli belönad,
och choklad skulle absolut inte vara helt fel. Me-E-en, istället skjuter jag sötsuget åt sidan och lämnar plats för godare kvällsfika i form av mackor, frukt och te. Highfive, strike, score!