soundofsilence

Just nu vill jag, mest av allt, bara lägga mig ned på golvet och skrika, slå med armarna och sprattla med benen.. men istället placerar jag arslet i soffan, och antar (jävla-)utmaningen!

1. Det finns få saker jag verkligen inte tål. Det första är mjölk (på grund av laktosintoleras), det andra är pälsbeklädda varelser (och hur nu detta ska gå i Turkiet är för mig fortfarande obegripligt) och det tredje är brödsmulor på golvet.

Ingenting är så förbannat irriterande som när man går och känner hur det knastrar, under fötterna. Hela världen vänds upp och ned (åtminstone mitt humör) och känslan att vilja göra någon riktigt illa infinner sig. Acceptabelt är det när det handlar om mindre smulor, som kan ses som "damm", men när det kommer till halva knäckebröd - då går jag bananas.

Precis vad som hände häromdagen när någon måste missat munnen, totalt, eller inte insett att det fanns ett bord vid vilket man skall sitta och äta. Detta resulterade i att jag drog fram dammsugaren (eller också snabeldraken som pojkvän ett så fint kallar den) klockan strax-efter-sju på morgonen. Antingen är det för rent, eller så är det inte alls.

2. Förutom mitt pedantiska beteende, som man antingen älskar eller hatar, har jag andra egenskaper. En av dessa, som jag ibland finner irriterande, är ett (förbannat) sifferminne.

Inte nog med att jag har en hel del person- och telefonnummer inpräntade i lillhjärnan så finns där även en hel del koder till diverse kort, lås och bommar. Att folk givetvis, och mer än gärna, tar del av detta är väl kanske ingenting att grina-olle över. Men(!), kom då inte och häng läpp när saldot visar minus, värdesakerna är borta eller inkorgen riktigt pinsam.

3. Tillskillnad från många är jag inte den som väljer att stanna uppe hela natten för att dagen därpå ligga kvar i sängen fram till sent på eftermiddagen. Anledningarna är få, men grundande. Frukost är, kanske, dagens höjdpunkt och någonting jag absolut inte kan, eller får, missa/hoppa över.

För många spelar det absolut ingen roll vilken tid på dygnet man väljer att smöra en macka och slänga på diverse pålägg för att till sist hälla upp ett glas juice, kanske steka ett ägg, eller till och med.. göra en omelett. Men för mig är det förbannat viktigt att det sker under morgonens tidigare timmar, det vill säga kring sju-åtta. Detta endast för att det känns så annorlunda (vilket gör skillnad) då. Tystnaden, stämningen och.. lukten! Tragiskt, men sant.

4. Egentligen är detta ganska internt, men att jag har två pojkvänner (än mer eller mindre oundvikligt) känns förbannat.. fint(?), på något konstigt vis, och är bekvämt - för den delen.

Sedan att jag faktiskt kan skilja dem åt hör inte hit, även om jag lät det bli sagt. Så för att undvika missförstånd ligger jag, i skrivande stund, och väntar på att Björn ska sluta jobba!

5. Någonting jag kanske borde hålla för mig själv, men ändå inte gör, är hur jag förstorar upp saker och överanalyserar känslor, ord och tankar. Jag vill.. få fantasin till verklighet.

För även om Seppa inte kan slänga upp mig på ryggen, hoppa bland granar och blända mig i solskenet så är han fortfarande m-i-n verklighet. Även om min värld inte förtjänar det. 
"-Evigheten betyder ingenting utan dig. Jag skulle inte vilja leva en enda dag utan dig."

6. Avslutningsvis (eftersom att utmaningen i grund och botten bara innefattar sex sanningar).. jag är överambitiös och känner nästan alltid ett behov av "måsten". Måste räcka till, måste vara bra (och kan bli bättre), måste synas, måste höras, måste veta vart/hur/när, måste.. ingen-jävla-ting!? Att jag däremot kan, behöver och vill är ännu okänt.

Men innan jag punktar väljer jag att utmana: Anton, Jenny, Emie, Terese, Rebecka och Linn. Med detta sagt avrundar jag och återgår till "Planet 51". På återseende så länge, sötnosar!