soundofsilence

För att spendera dagens långsammaste timmar genom att inte göra någonting, är jag ändå förbannat effektiv. Har hunnit med både det enda och det andra - utan att riktigt kunna återge sysselsättningen, men det är väl okej! Fick hopp om livet efter besöket på HSB, även om jag tappade greppet om verkligheten lika snabbt under tandläkarbesöket (det var mer terapi än flourlackning, för att göra en lång historia kort). 

Och visst, med all förståelse för att folk faktiskt "försöker" och "vill". Men jag menar.. kom igen?! Det är ingen mening att uppmuntra eller rådge mig till vidare samtal och behandling, för efter snart ett års erfarenhet av detta har jag konstaterat att rekomenderade metoder faktiskt inte fungerar på alla. För så är det ju. Mer eller mindre individuellt, från människa till människa, att rannsaka sig själv för att ta sig ur en såväl svår som tung period. Ibland kan det krävas mer från annat håll, eller också inte alls - varken från någon, eller något annat.

I mitt fall är jag mest tacksam över att mina behov blivit uppmärksammade, och att det faktiskt funnits några bakom mig som ställt upp, även om det varit kaos och en hel del förvirring. För precis som med allting annat kan man inte bara ge någon facit i hand utan minsta lilla insikt eller förklaring, och därefter lämna dem ståendes på egna ben i förtroende om att DET var lösningen på "problemet". Riktigt så enkelt är det väl inte.

Hur som helst var syftet med detta egentligen en uppmaning för att man kanske gör sig själv en tjänst genom att inte försöka förstå så mycket, och hellre acceptera. Frågor kan vara okej, och ÄR okej, men när det leder vidare till ett tjugominuters samtal (där empatisering och övertalning ligger som grund) - är det inte "okej" längre.

Dagens mest energikrävande händelse är nu lämnad bakom mig, och nu: kvällsfika bestående av mackor, fruktsallad/kesoröra och te. Därefter är det tänkt att jag ska göra ett försök på historian (även om det kommer sluta med att jag fortsätter räkna ner timmar, minuter och sekunder tills världens finaste kommer och håller mig sällskap igen). Eh.. hehe, ja.