101121 - "They don't understand you're all I have"
Ni vet väl att löften är till för att brytas? Eh.. hehe. Nä. Men gårdagen spenderades på annat håll - och i viktigare ärenden, så publiceringen av "min första kärlek" fick helt enkelt utebli. Får dock anstränga mig dubbelt så mycket idag och använda hjärnan extra mycket. Men nog tjatat!
Dag 02 - Min första kärlek
Så som många redan vet så är jag sedan tre år tillbaka upptagen med och av världens finaste människa. Precis som vem som helst, fast ändå så mycket mer än alla andra. Inte bara speciell och unik, utan också förbannat fin(/-ast) och otroligt vacker - rakt igenom.
Under första dagarna av sommarlovet -04, och den kommande ledigheten, befann jag mig inte bara i världens bästa sällskap, utan också under samma tak som världens bästa sällskaps familjemedlemmar - varav en jag fann lite mer intressant än de övriga, yngre tre.
Bortsett från alla löjliga "får-jag-chans-på?"-förhållanden under låg- och mellanstadiet hade jag aldrig tidigare känt mig så förbannat stolt som vid det första närmandet, trots att det bara var genom en kortare omfamning utan större betydelse. Ändå kom det att bli ett av de tillfällen jag sent glömmer. Ett hastigt ögonblick i en, mer eller mindre, blind situation. Va?
Ja, det var åtminstone så jag hann uppfatta allt - även om det inte blev mer än så den här gången. En längre vänskap med känslor som uttrycktes periodsvis, och något, åtminstone.
Den 17e januari 2006 var första gången, sedan följde den 5e februari som kom att bli våran dag. Dagar blev till veckor som övergick i månader, en tid som innehöll mer "tårar och sömnlösa nätter" än "förhoppningar och regnbågar" - men that's life, antar jag. Och det var första gången. Åtta månader och en vecka, för att vara sådär löjligt specifik, som alltid.
Två år senare, efter många "om" och "men", blev det officiellt igen. Den 9e mars 2008 -
"Det tog mig först tretton år och fyrtiosju dagar, sen ytterligare två år och trettiotre dagar."
Något mer utöver detta, och det faktum som ÄR - än idag, krävs ingen större förklaring.
http://soundofsilence.blogg.se/2009/november/091114-det-kan-gora-ont-att-se-dig.html
