091204 - "Julkalender, lucka 4"
Ursäktar för dålig uppdatering, men återkommer så fort jag sett "årets julkalender"
- detta för att det är precis vad gårdagens inlägg skulle handla om!
Idag var första gången sedan "Diselråttor och Sjömansmöss" sändes som jag verkligen skulle försöka ge årets TV-julkalender, "Superhjältejul", en chans. Men precis som förra årets julkalender var denna, också, en ren besvikelse. Den traditionsenliga julkänslan i kalendrarna har försvunnit, och kvalitén blivit lägre (läs: mycket lägre).
Jag menar.. "Mysteriet på Greveholm", "Julenshjältar", "Pelle Svanslös" och "Sunes jul" är bara ett fåtal julkalendrar som haft innehåll som passat ALLA. För det är väl lite det som är tanken bakom? Att SVT:s årliga julkalender ska vara en tradition för hela familjen, och inte (år efter år) försöka inrikta sig alltmer på de allra yngsta? Fast det kanske är meningen att dessa yngre barn ska präglas med diverse ... och få en snevriden blick på verkligheten?
Jag känner mig, återigen, blåst på konfekten..
Dock så tänker jag inte låta detta jippo få mig att bojkotta traditionen med julkalender. Istället kommer mina decembermornar, fram till julafton, inledas med ett avsnitt från någon av tidigare kalendrar. Allt för att, själv, kunna bevara innebörden i julfirandet, och inte låtas hjärntvättas eller försöka bli dragen i fel riktning. Kom igen.. En jul i rymden? Utan snö? HA!
- detta för att det är precis vad gårdagens inlägg skulle handla om!
Idag var första gången sedan "Diselråttor och Sjömansmöss" sändes som jag verkligen skulle försöka ge årets TV-julkalender, "Superhjältejul", en chans. Men precis som förra årets julkalender var denna, också, en ren besvikelse. Den traditionsenliga julkänslan i kalendrarna har försvunnit, och kvalitén blivit lägre (läs: mycket lägre).
Jag menar.. "Mysteriet på Greveholm", "Julenshjältar", "Pelle Svanslös" och "Sunes jul" är bara ett fåtal julkalendrar som haft innehåll som passat ALLA. För det är väl lite det som är tanken bakom? Att SVT:s årliga julkalender ska vara en tradition för hela familjen, och inte (år efter år) försöka inrikta sig alltmer på de allra yngsta? Fast det kanske är meningen att dessa yngre barn ska präglas med diverse ... och få en snevriden blick på verkligheten?
Jag känner mig, återigen, blåst på konfekten..
Dock så tänker jag inte låta detta jippo få mig att bojkotta traditionen med julkalender. Istället kommer mina decembermornar, fram till julafton, inledas med ett avsnitt från någon av tidigare kalendrar. Allt för att, själv, kunna bevara innebörden i julfirandet, och inte låtas hjärntvättas eller försöka bli dragen i fel riktning. Kom igen.. En jul i rymden? Utan snö? HA!
091203 - "Julkalender, lucka 3"
"Barndomsjular", att få vara liten, är någonting man (läs: jag) saknar, mer eller mindre.
Julpyntandet började traditionsenligt redan vid första advent där de färgglada gardinerna varje år byttes ut mot gardiner med tomtemotiv, och de klarröda juldukarna återigen kastades upp på borden. Varenda tom yta pryddes med en porslinstomte, ängel eller våra egna julkonstverk från dagis/förskola, och i nästan varje fönster hängdes eller ställdes en julstjärna, altenativt adventsljusstake, upp.
Det spelades alltid gammal hederlig julmusik med Carola, Christer Sjögren, barnakörer, m.fl. och redan innan julbaket hade jag konstigt nog ont i magen av all pepparkaksdeg. Varenda decembermorgon, fram till den 24:e, inleddes med diverse julkalendrar, och det luktade glögg, nejlika.. ja, jul i hela huset. (Nejlika även? Hahah!)
Dagen innan julafton var det alltid dags att klä granen, och förarbetet med "den där jävla" julgransbelysningen var alltid tilldelat pappa. Därefter kunde jag, mamma och storasyster (när hon fortfarande bodde hemma) pynta med glitter, hänga upp blänkande julkulori alla dess färger och former, hemmagjorda smällkarameller, polkagrisar och så vidare.
Nu för tiden är det inte alls samma tillställning. Alla gör sitt, fast på skilda håll. Och större delen av "dagarna före" ägnas åt att hoppas på att man återigen kommer att få uppleva en vit jul med metervis av snö. Annat var det förr, när man var liten, och det enda man egentligen fasade var den där vitskäggiga gubben som envisades med att skratta högt och tigga kramar, innan man slutligen såg sambandet mellan pappas årliga tidningsinköp och det tillfälliga besöket.. När man blev äldre det vill säga. Så kort sagt - det VAR bättre förr.
Julpyntandet började traditionsenligt redan vid första advent där de färgglada gardinerna varje år byttes ut mot gardiner med tomtemotiv, och de klarröda juldukarna återigen kastades upp på borden. Varenda tom yta pryddes med en porslinstomte, ängel eller våra egna julkonstverk från dagis/förskola, och i nästan varje fönster hängdes eller ställdes en julstjärna, altenativt adventsljusstake, upp.
Det spelades alltid gammal hederlig julmusik med Carola, Christer Sjögren, barnakörer, m.fl. och redan innan julbaket hade jag konstigt nog ont i magen av all pepparkaksdeg. Varenda decembermorgon, fram till den 24:e, inleddes med diverse julkalendrar, och det luktade glögg, nejlika.. ja, jul i hela huset. (Nejlika även? Hahah!)
Dagen innan julafton var det alltid dags att klä granen, och förarbetet med "den där jävla" julgransbelysningen var alltid tilldelat pappa. Därefter kunde jag, mamma och storasyster (när hon fortfarande bodde hemma) pynta med glitter, hänga upp blänkande julkulori alla dess färger och former, hemmagjorda smällkarameller, polkagrisar och så vidare.
Nu för tiden är det inte alls samma tillställning. Alla gör sitt, fast på skilda håll. Och större delen av "dagarna före" ägnas åt att hoppas på att man återigen kommer att få uppleva en vit jul med metervis av snö. Annat var det förr, när man var liten, och det enda man egentligen fasade var den där vitskäggiga gubben som envisades med att skratta högt och tigga kramar, innan man slutligen såg sambandet mellan pappas årliga tidningsinköp och det tillfälliga besöket.. När man blev äldre det vill säga. Så kort sagt - det VAR bättre förr.
091202 - "Julkalender, lucka 2"
Dagens lucka innehåller "omtanke och eftertanke".
Det är väl aldrig fel att känna sig uppskattad av någon man tycker om, inte sant? Därför har jag en tendens av att alltid försöka "skämma bort" mina närmsta, och "vara tillgänglig" för dem, med exempelvis nybakat bröd till frukosten (som också den redan står framme på bordet tillsammans med tända ljus), ett nystädat hem, och så vidare. Om man inte alltid kan vara närvarande får man visa att man skulle vilja vara det.
Ibland handlar det inte alltid om att få ge och ta, för i det stora hela är det minst lika viktigt med att själv kunna känna sig uppskattad, och inte bara för att någon annan talar om det.
Det är väl aldrig fel att känna sig uppskattad av någon man tycker om, inte sant? Därför har jag en tendens av att alltid försöka "skämma bort" mina närmsta, och "vara tillgänglig" för dem, med exempelvis nybakat bröd till frukosten (som också den redan står framme på bordet tillsammans med tända ljus), ett nystädat hem, och så vidare. Om man inte alltid kan vara närvarande får man visa att man skulle vilja vara det.
Ibland handlar det inte alltid om att få ge och ta, för i det stora hela är det minst lika viktigt med att själv kunna känna sig uppskattad, och inte bara för att någon annan talar om det.
091201 - "Julkalender, lucka 1"
Eftersom att inga förslag gavs när tillfälle utdelades så får jag antagligen lösa detta på egen hand. Dagens lucka innehåller därför "impulsivitet".
Jag har sedan i somras försökt strukturera upp mina dagar, veckor och även kommande månader för att minska möjlig stress. Dock så fungerar detta inte i längden då dagliga rutiner och återkommande moment oftast kan få en att vilja ändra riktning.. göra nått!
Det var precis vad som hände i slutet av sommarlovet då jag, världens finaste och Mattias bestämde oss för att bila ner till Göteborg, mitt i natten och helt utan förvarning. En tolvtimmars bilresa med två kortare anhalter. Stadsbesök och Liseberg. Hotellmys med ingående frukost. En kortare dagen-efter-vistelse på stan. Storhandling på Maxi av diverse färdkost och en minst lika intressan hemresa. Tre dagar, varav tjugofyra timmar i bil, tillsammans med kanske världens skönaste människor bröta det tråkiga gråa mönstret och satte färg på tillvaron. Nog för att dessa två pojkar gör det möjligt i alla fall, oavsett!
Jag har sedan i somras försökt strukturera upp mina dagar, veckor och även kommande månader för att minska möjlig stress. Dock så fungerar detta inte i längden då dagliga rutiner och återkommande moment oftast kan få en att vilja ändra riktning.. göra nått!
Det var precis vad som hände i slutet av sommarlovet då jag, världens finaste och Mattias bestämde oss för att bila ner till Göteborg, mitt i natten och helt utan förvarning. En tolvtimmars bilresa med två kortare anhalter. Stadsbesök och Liseberg. Hotellmys med ingående frukost. En kortare dagen-efter-vistelse på stan. Storhandling på Maxi av diverse färdkost och en minst lika intressan hemresa. Tre dagar, varav tjugofyra timmar i bil, tillsammans med kanske världens skönaste människor bröta det tråkiga gråa mönstret och satte färg på tillvaron. Nog för att dessa två pojkar gör det möjligt i alla fall, oavsett!
